Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Till hjärtat af öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL HJÄRTAT AF ÖKNEN 87
lång, tjock och mjuk yllenattrock, kröp under täcket, tog på
mig en mjuk räfskinnsbaschlik och ombonades på alla håll af
Islam. Till en början blir kroppen fullkomligt stel af köld
ty det är 20° kallt i bädden och man får vackert lugna sig
en stund innan lemmarna äro så pass uppmjukade, att man
kan börja på att stoppa igen alla tjufhål, genom hvilka ännu
till äfventyrs nattkylan har tillfälle att komma på visit. Små-
ningom blir det dock rätt varmt därinne, och snön, som faller
ljudlöst omkring mig gör resten. Jag sofver som en stock
hela natten och muselmanerna skulle, om de ville, med största
lätthet kunna gifva den otrogne,som lockat dem in i denna
otäcka öken, ett nyp i nacken. Men det gjorde de aldrig.
Någon gång hände det väl att jag vaknade af att mjöltorra,
men alltför kalla snöklimpar gledo ned från kudden och ham-
nade på mina axlar, men i de flesta fall sof jag för godt för
att. låta störa mig af dylika småsaker.
Värst af allt är dock att stiga upp på morgonen medan
nattkylan ännu knäpper i knutarna. Först måste elden flamma
friskt och påklädningen sker i sittande ställning framför dess
lågor. Jag har —(— 30°på magen och —30° på ryggen; oupp-
hörligt måste jag hålla händerna ielden en stund för att kunna
använda dem till knäppningen. Under tiden pillra snöflingorna
så hemtrefligt ned på min hals och rygg. Islam sätter fram
ett bleckfat med varmt vatten till tvättning — det är ljufligt.
Och när jag väl fått vargskinnspälsen öfver axlarna och sitter
och dricker mitt sjudande te, då är allting så bra och behagligt
igen och nattens små missöden glömda.
Mindre treflig blef marschdagen. Vi hade hård motvind
och 15° köld när det var som varmast och vi fördjupade oss
i allt högre sand, som icke bjöd på ett spår till bränsle; lyckligt-
vis hade vi medtagit sådant från förra lägret, men långt ifrån
tillräckligt och vi fingo därför frysa mer än vanligt och kröpo
tidigt till kojs. På morgonen den 5 januari låg det hvita täcket,
efter ett mycket ymnigt snöfall på natten, så tjockt att det
kostade oss en viss möda att söka reda på våra kringspridda
effekter. Till och med de platser där elden brunnit på kvällen
voro öfversnöade. Kamelerna sågo härliga ut med snödrifvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
