Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Till hjärtat af öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
TIBETANSKA ÄFVENTYR
på ryggen, puder i peruken och långa istappar i pipskägget
af andedräkten. När vi vandrade vidare knarrade snön så vinter-
trefligt under deras trampdynor.
Frampå dagen klarnade det en stund och solen visade
sig, men äfven därunder blixtrade milliarder fina isnålar i luften
och ögonen bländades af de skarpa reflexerna från snön. De
väldiga dynerna liknade bergskedjor med evig snö på sina
toppar och i den skarpa belysningen framtrollades fängslande
färgspel i blekblåa toner.
Äfven följande dag tycktes sanddynerna växa i höjd och
det vai tungt att vandra öfver dem. Stämningen började åter
bli dyster; skulle aldrig denna öken taga slut, skulle vi aldrig
komma ut ur den eviga sanden! Jo, under nästa dagsmarsch
inträdde en välsignad förändring. Då jag från toppen af en
dyn med kikaren rannsakade den fjärran horisonten i söder
märkte jag en mängd svarta prickar och streck, som bjärt af-
tecknade sig mot snön. Det kunde icke vara annat än död
skog.
Under den största spänning påskyndade vi stegen och nådde
omsider platsen.
Mycket riktigt, här hade en gång skog vuxit som sedan
förkväfts af sanden och nu funnos endast de förtorkade stam-
marna kvar. Inom en timme låg präktig ved hopad kring
lägret i hela trafvar. En stam, som var för stor att fällas*
påtuttades där den stod och den lyste sedan både länge och
väl som en jättefackla öfver öknens hvita bårtäcke. Tvärs öfver
min eld vräktes en ihålig poppelstam, genom hvilken lågorna
slickade som i ett rör. Den glödde och smällde och upp-
lystes inifrån, det skimrade som af rubiner, den urgamla barken
spiang upp och vred sig liksom i förtviflan under lågorna,
som slagit sina klor i det nyss iskalla virket. Väldiga rök-
pelare stego från våra lägereldar upp mot månen, som nu åter
trädde ut ur sina envisa molngömslen. Muselmanerna öfver-
listade denna natt kölden; de gräfde grafvar i sanden, fyllde
dem med glöd, skottade åter igen dem och lade sig därofvanpå.
Under hela resan utförde jag en noggrann karta öfver
den tillryggalagda vägen och då jag från min förra resa var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
