Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Till de vilda kamelernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 TIBETANSKA ÄFVENTYR
De tre öfriga kosackerna, Islam, Turdu Baj och Parpi Baj
jämte ännu några fast anställda tjänare hade i uppdrag att
vårda hufvudkvarteret vid Jangi-köll.
Efter ett långt farväl åt de kvardröjande styrde vår ganska
ståtliga och välrustade karavan mot norr och nådde efter två
långa dagsresor bergens fot, som vi sedan följde mot öster.
En dag tillryggalade vi hela 42 kilometer, hvilket är mycket
för de ganska långsamma kamelerna och lägrade vid Budjentu-
bulaks källa. Jag minns den följande morgonen som om det
varit i går. Tjernoff hade som vanligt varit inne och eldat
ugnen medan jag ännu sof, men hade ej lagt märke till att
den nedstigande dalvinden tryckte tältduken mot dess upp-
hettade rör. En olidlig värme väckte mig och jag såg tält-
duken stå i lågor. Ett genomträngande rop tillkallade männen
i ett ögonblick. De vräkte omkull tältet, medan Tjernoff drog
ut kistor, kartor och böcker som lågo framme, och själf kastade
jag öfver tältet en filt, som släckte elden. Mitt ensliga hem
såg föga inbjudande ut efter detta äfventyr, men vi lappade
ihop det så godt vi kunde.
Jing-pen är en oas vid Kurruk-darjas bädd, där vi rastade
ett par dagar för att låta kamelerna äta upp sig innan vi gingo
ut i öknen med dem. Från denna punkt hemförlofvades flera
män, som till häst följt oss så långt och som nu fingo medtaga
alla öfverflödiga vinterkläder, ugnen och andra saker, som vi
kunde undvara.
Den 13 mars bar det vidare mot öster — i hård ostlig
storm; den hade börjat redan på natten och ryckt upp mitt
tält med rötterna så att duken stod och fladdrade som ett lös-
slitet segel. Vi hade aflägsnat oss ett par mil från vegetations-
bältets yttersta rand, då stormen urartade till fullständig orkan.
Marken var betäckt med fint löst stoft; det står som en komet-
svans efter karavanen. Männen sitta insvepta i sina tjapaner
och guppa mellan kamelernas pucklar. Redan klockan 2 rådde
skymning och vi voro omgifna af ogenomträngliga moln af
flygsand och stoft. Då blåsten kunde knäcka ryggraden på
kamelerna, såsom Abdu Rehim uttryckte sig, ansågo vi klokast
att stanna, där vi voro; vi sågo ju för resten icke hvart det bar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
