Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Till de vilda kamelernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till de vilda kamelernas, land
Dock sökte vi efter en någorlunda skyddad plats i denna
af vinden utomordentligt utmodellerade leröken. Det var fara
värdt att vi därunder tappat bort hvarandra. Jag gick en bit
i vindens riktning för att uppdaga en sänka, nej, jag bars fram
af blåsten, jag trodde mig flyga; det kändes så lätt, att jag
ej märkte hur jag aflägsnade mig från de andra och då jag
fann rådligt att vända om, låg hela stormen med rasande våld-
samhet rakt emot mig, jagande sitt täta rödgula stoft i mitt
ansikte. Hvar voro de? Jag ropade, men min stämma dog
bort, jag hörde den knappast själf. Mun, ögon och näsa bli
igentäppta af sand och damm, jag måste stanna för att hämta
andan. Man blir yr i hufvudet och det känns som att arbeta
sig fram genom dy eller vatten och jag aflägsnade mig alltjämt
från de mina. Situationen började bli obehaglig och jag trodde
mig förlorad i detta susande flygande kaos. Det är farligt
att aflägsna sig från sin karavan under storm, man kanske aldrig
hittar den mer. Men slutligen såg jag en vålnad skymta fram
ur töcknet; det var den hederlige Tjernoff som var ute och
sökte mig; han hade skrikit sig hes, men jag hade icke hört
hans rop ens då han var alldeles inpå mig.
Under tiden hade de andra befriat kamelerna från deras
bördor. I lä om en tamarisk uppslogs mitt tält, men blott
hälften af de båda tältstängerna användes och deras öfre ändar
stagades med rep. Sidosnörena surrades kring massiva rot-
kubbar och öfver de utskjutande fållarna lades stycken af torr-
ved. Det hela blef slutligen så stadigt att det kunde uthärda
stormen.
Männens tält, hvars stänger icke voro att taga itu, kunde
icke användas. De lade sig i en klunga, insvepta i sina kappor.
Kamelerna lågo i en lång rad, med halsarna utsträckta i vindens
riktning och hufvudet i lä. Vindstyrkan uppgick till 26,1 m.
i sekunden och man fick taga ordentligt spjärn för att icke
blåsa omkull. Böjer man sig ned är man nära att kväfvas
af de moln af stoft och sand som sopas utmed marken. På
matlagning var icke att tänka, vi fingo nöja oss med vatten och
bröd — och sand, som följde med på köpet. Sanden yrde
7. — Tibetanska äfventyr.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
