Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Till de vilda kamelernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 TIBETANSKA ÄPvEnTYR
in i tältet och genomträngde dess duk. Saker och ting, som
lågo framme, försvunno totalt inom en halftimme. Bläcket tor-
kade alltför fort i pennan, som klirrade genom små sanddyner
på bladet i min anteckningsbok. Min bädd var också genom-
pyrd med sand, man kunde storkna i den kvafva, stoft-
tyngda luften.
Underliga landskap, som vi under de följande dagarna
lärde känna! Den gamla flodbädden står tydligt och mar-
keradt insänkt i den torra leröknen lik en slingrande fåra eller
korridor. På stränderna resa sig gulgrå, vittrade stammar, döda
och förtorkade, påminnande om grafvårdarna på en forntida
kyrkogård, de balsamerade mumierna af uråldriga träd, en stubb-
åker af jättelika dimensioner.
Dag för dag vandrade vi genom vattenlösa nejder, men
äfven nu medförde vi is i getskinn. Spår af vilda kameler
voro utomordentligt allmänna. Tjernoff, som var en väldig
jägare, spanade otåligt efter dem med kikaren, och bössan
brände i hans händer. Han längtade efter att få pröfva den
på ett af jordens vildaste och ädlaste högdjur.
Hans önskan gick i uppfyllelse vid Jardang-bulak, en källa
där vi rastade en dag. På morgonen nalkades en vild kamel,
som icke anade något ondt och kom till den välkända källan
för att släcka sin törst. Det var en ung hona, som nu fick
sitt banesår. Efter första skottet svängde hon och flydde lång-
samt österut. Ett sista skott hamnade i bogen. Hon föll, men
reste sig åter och sprang, föll ännu ett par gånger, slutligen
för alltid. Köttet var särdeles välkommet, ty på sådant ledo
vi sedan flera dagar brist, och äfven hundarna, några räfvar
och en gam fingo sig en festmåltid. Den fina, lena ullen
tillvaratogs; däraf snoddes snören och tåg.
Några dagar senare gjorde vi en oändligt lång ökenmarsch,
ifrigt sökande efter nästa källa, Altimisch-bulak. Vi gingo och
gingo långt in i kolmörka natten utan att hitta den och lägrade
slutligen i ödemarken. Men dagen därpå framlyste bakom en
kulle ett gult vassfält, det var »de 60 källornas» välsignade
och härliga oas.
Med sina genom lifvet i det fria ständigt skärpta ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
