Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Till de vilda kamelernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till de vilda kamelernas land
hade Abdu Rehim genast varseblifvit en kamelhjord, som betade
vid oasens bortre rand — jag kunde knappt med kikaren ur-
skilja djuren. Den erfarne kameljägaren tog nu ledningen och
skyndade, åtföljd af Tjernoff och mig, framåt mot oasens
kamischfält. Vi korsade den salta källans rännil, hvars af täta
snar omhägnade botten var fylld med härliga, söta isflak. Innan
Abdu Rehim stannade bakom ett par tamariskbuskar hade vi
korsat större delen af den lilla oasens vegetationsområde, som
är skarpt begränsadt som en ö i öknen.
Hjorden bestod af en stor mörk hingst och fem ljusa
individer. Den gamle och en af de unga betade friskt, de
öfriga lågo stilla med hufvudena mot oss, d. v. s. i lä. Af-
ståndet uppgick till 300 steg och jag hade därför ypperligt
tillfälle att iakttaga deras rörelser i det fria. De två betande
gingo med hufvudet mot marken, lyfte det ibland, då munnen
var full, tuggade långsamt och kraftigt så att den torra kamischen
knastrade mellan deras tänder och läto blicken fara öfver den
öppna horisonten. De visade ej spår af oro och hade ej en
aning om hvad som förestod. Nog var det fegt att smyga sig
öfver dessa ädla djur och öfverfalla dem från ett bakhåll. Jag
drog en suck af lättnad när mina skyttar bommade och mina
sympatier voro helt och hållet på kamelernas sida. Denna
gång stod det dock skrifvet i de eviga stjärnorna att ett oskyldigt
lif skulle släckas.
Ljudlös och osynlig som en panter och med ögonen lysande
af passionerad fröjd, försvann Abdu Rehim, med sin gaffel-
försedda framladdningsbössa i handen, bland buskar och snår.
Allt blef tyst, jag iakttog med spänning hjorden. Nu brann
skottet af och fem af kamelerna sprungo i långsam traf mot
vårt gömsle, men gjorde plötsligen helt om och satte af i vild
karriär upp mot Kurruk-tags berg. Den yngre, betande, kamelen
hade fått sin kula i buken, en annan stannade i halsen, då
han reste sig för att följa sina kamrater.
Han låg på alla fyra knäna och tuggade hvad han ännu
hade mellan tänderna. Ibland reste han sig på bakbenen, men
de främre vägrade att göra tjänst. Blicken var lugn och re-
signerad och förrådde knappast fruktan eller förvåning, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
