Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tvärs genom öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄRS GENOM ÖKNEN I05
togo vi alltså farväl af Abdu Rehim och hans kameler, som
gjort oss så exempiarisk tjänst. Khodai Kullu fick i uppdrag
att följa honom norrut och sedan på ett eller annat sätt söka
taga sig fram till vårt hufvudkvarter vid Jangi-köll och dit
medföra de vid ruinerna gjorda fynden. Han grät då han
skulle skiljas från oss, men det kunde icke hjälpas, vårt vatten-
förråd var redan alltför medtaget och måste ytterligare sparas.
Då vi lämnade ruinerna bestod min karavan sålunda blott af
Tjernoff, Fajsullah och Ördek, fyra kameler, en häst och två
hundar.
Efter två mils vandring slogo vi läger i en sänka och be-
slöto gräfva en brunn. Nådde vi blott ned till grundvattnet,
kunde ju isförrådet få smälta bäst det ville. Men då befanns
det att spaden blifvit kvarglömd vid ruinerna, och Ördek, som
var skyldig till slarfvet, föreslog genast att gå tillbaka efter den.
Jag tvekade att släppa honom ut på en så vådlig vandring;
uppstod en sandstorm tunde han vara förlorad. Men å andra
sidan skulle kanske spaden blifva vår enda räddning om vårt
läge blefve förtvifladt och vi till hvad pris som helst måste
gräfva oss ned till grundvattnet. Han fick låna min ridhäst
och jag förmanade honom att noga följa våra spår; vi skulle
icke vänta på honom, utan gå vidare, och tappade han bort
oss, hade han blott att gå söderut, så skulle han nå Kara-
koschuns strand. Först fick han dock sofva ett par timmar,
förtärde sedan en grundlig portion ris och kamelkött och för-
svann vid midnatt i ökenmörkret.
Vid tvåtiden på morgonen inträffade hvad jag fruktat mest:
nordostlig storm, hela moln af flygsand svepte utmed marken
och luften var bemängd med stoft. Jag tittade ut i natten,
den var ramsvart, jag såg icke handen för mig. Den arme
Ördek, tänkte jag, han måtte väl ha varit så klok att han
vändt om!
Då på morgonen karavanen lastades voro vi blott tre man
starka och jag fick lof att hjälpa till. Och så bar det vidare.
Klockans dång-dång ljöd dystert och hemskt i den mörka öknen,
stormen tjöt omkring oss, men vi älskade den, ty den ute-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
