Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tvärs genom öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 TIBETANSKA ÄFVENTYR
stängde den glödande hettan och den sköt på bakifrån, och
vi hatade den därför att den kanske kostade Ördek lifvet.
Nej, bevars väl, det var icke alls så farligt. Just som
vi höllo på att slå upp tälten, uppenbarade sig den präktige
Ördek med spaden på axeln och ledande hästen. Båda voro
förbi af trötthet, och Ördeks första tanke var vatten, vatten!
Hans strupe var alldeles igentorkad af allt damm han fått i sig.
Med spänd uppmärksamhet åhörde jag nu Ördeks berättelse.
I den stormiga och mörka natten hade han förlorat våra spår
och ridit vilse. I daggryningen hamnade han vid ruinerna
af flera hus, där rikt utsnidadt virke fanns i mängd. De två
bästa plankorna tog han med sig då han märkt att jag var
galen i sådana fynd. Han gaf sig icke förr än han återfann
de första ruinerna och spaden och begaf sig då genast på
återväg. Förgäfves försökte han ett par gånger lasta plankorna
på hästen; grålle gick på inga villkor in på att bära dem,
Ördek fick själf knoga på dem och visade att han var blodig
på skuldrorna efter repen. Då han ännu en gång vädjat till
hästens barmhärtighet, hade denne slitit sig och skenat iväg
västerut. Han gaf då sitt fynd på båten och hade nog göra
att fånga in sin fyrbente trolöse kamrat. Då han ändtligen
lyckats, var han så förbi af trötthet och törst att han skyndsamt
uppsökte oss. Det var icke första gången jag haft anledning
beundra infödingarnas fabulösa lokalsinne.
Denna berättelse verkade på mig som en elektrisk stöt.
Till en början fick Ördek order att tidigt följande morgon gå
tillbaka och hämta plankorna som han lämnat i sticket. Och
då jag fick se dem och visste att de härstammade från en
helt annan by än den först funna, hade jag situationen klar
för mig. Marken brände under mina fötter, jag ville tillbaka
och skingra dunklet kring de tusenåriga hemligheter som slum-
rade i öknens djup. Men nej, det var omöjligt, vårt vattenförråd
var nästan slut, den glödheta sommaren stod för dörren, det
hade varit dårskap att nu vända om. Hela min resplan måste
omkastas, skulle det så också kosta mitt lif, så måste jag återse
den plats där vi varit lyckliga nog att upptäcka spåren af en
urgammal, glömd kultur. Min resa som var beräknad att räcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
