Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tvärs genom öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA ÄFVENTYR
vanens lots och går i förväg barfota; men strax efter middag
är sanden så het, att fotterna bli som skållade däraf och jag
går då sist och trampar i. kamelernas spår, som plöjt upp den
nattkylda sanden. Den 1 april fingo våra kameler, som voro
trötta och utmattade, hvar sin hink vatten och vårt förråd räckte
sedan för en knapp dag. Vi måste påskynda våra steg, ännu
skilde oss sju mil från Kara-koschuns strand.
Ödsliga, gula dyner upprulla ett tröstlöst panorama om-
kring oss. Allt oftare måste vi hvila. Den upphettade luften
vibrerar och dallrar öfver sanden. Ack om en ny storm ville
komma och tillföra oss svalka! Åter var jag långt i förväg,
med trötta steg vandrade jag upp på kammen af en hög dyn
för att speja. Alltjämt samma ändlösa labyrint af delfinformiga
dynkammar.
Men hvad i all världen är detta! Fjärran i söder bortom
de yttersta dynerna blänker något blått! En sjö, vatten i denna
glödheta, förtorkade öken! Nej det är omöjligt, det måste
vara en hägring. Med bevingade steg skyndade jag ned från
dynen och i riktning mot det blånande fältet. Det svartnade
för ögonen, men jag sprang och sprang; de andra trodde
nog att jag blifvit galen, eller fått solsting. Jag hade hunnit
bada och. dricka vid stranden och hvila ut vid randen af den
välsignade sjön, då kamelklockornas svaga klang åter nådde
mig; och det var idel glädje i karavanen, då kamelerna böjde
sina långa halsar ned mot vattenytan och drucko sitt lystmäte
i långa, sörplande klunkar. Det lät så trefligt, man kunde
icke låta bli att le af välbehag.
Vattnet var lindrigt salthaltigt, men fullt njutbart, strän-
derna sterila. Att komma öfver den långa smala sjön, som
stängde vår väg till Kara-koschun, var icke så lätt, men Tjernoff
gaf sig icke förrän han fann ett skapligt vadställe med nära
en meters djup. Dagen därpå gingo vi öfver. Kamelerna voro
så förtjusta i badet att vi knappt fingo dem upp på andra
stranden, där marken var obehagligt mjuk; det var som om
en guttaperkahinna blifvit spänd öfver en gröt, af hvilken man
spårlöst skulle uppslukas, om man trampade igenom.
Söder om sjön förlorade vi oss åter bland dyner af 10
IOÉ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
