Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tvärs genom öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄRS GENOM ÖKNEN 107
meters höjd. Kamelerna sågo sig melankoliskt om, undrande
hvarför vi genast lämnat den räddande sjön. Hettan var kväf-
vande och vi hade solen rakt i ansiktet. Under dagens varmaste
timmar går man och slöar i begrafningstakt. Först fram på
aftonen komma lifsandarna ater i gang, och det var särski1dt
händelsen med denna afton. Från en sista kulle sågo vi i
söder, helt nära oss Kara-koschuns oändligt vidsträckta träsk
med deras fullkomligt söta vatten och täta vassbestånd. Vår
befrielses timme hade slagit och vi voro lösgjorda ur öknens
tvång.
En ökenfarare kan icke drömma om en skönare utsikt än
den som erbjöd sig från mitt tält, som var uppslaget omedel-
bart invid stranden. Tältduken fladdrade för aftonbrisen som
drog öfver en väldig, öppen sjöyta. Det plaskade så melodiskt
mot stranden, jag kunde icke taga mina ögon från de flockar
af änder och gäss som gungade där ute på böljorna. De
skulle snart få hjälpa oss på fötter igen, ty vi voro glupskt
hungriga och afmagrade och vårt skinn liknade pergament,
klistradt öfver benstommen. Ingen oro för morgondagen störde
vår sömn den natten, men jag låg länge och tänkte på de
geografiska och kulturhistoriska problem jag varit nog lycklig
att få lösa.
Den 3 april framgick med hård NO storm. Skumkrönta
böljor vräkte öfver sjön och gingo rakt emot våra tält, som
stodo vid sydvästra stranden. Nu fick jag en ganska van-
sinnig idé. Jag kunde icke se dessa lockande vågor utan att
tumla om med dem grundligt en stund, jag hade ju lungorna
så fyllda med sand och damm, jag ville bada mig, jag ville
gunga på det kristallklara vattnet som en delfin. Men vi hade
ju ingen båt! Än sedan då, vi byggde en farkost, som aldrig
i lifvet gjorde anspråk på att kallas för båt, men som ändå
skulle få den äran att bära oss öfver sjön. Torrt virke fanns
på stranden, men då jag pröfvade det, befanns det sjunka,
så genompyrdt var det med flygsand. Nåväl, vi hade ju de
sex tomma getskinnen och de korta stegar vid hvilka de varit
fästade på kamelerna. Med detta material begåfvo vi oss till
nordöstra stranden, blåste luft i getskinnen, surrade fast dem vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
