Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tvärs genom öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA ÄFVENTYR
två stegar och farkosten var färdig. Då Tjernoff intog sin
plats på den ena stegen, höll hela härligheten på att kantra,
men så kom jag och återställde jämvikten. Vi sutto gränsle,
halfnakna, med benen dinglande i vattnet. Våra ryggtaflor tjänst-
gjorde som segel och vi drefvo sakteliga med vind och vågor
rakt mot tälten. I bullrande flockar lyfte änderna alltefter som
vi drefvo öfver sjön. Inom några minuter voro också våra
öfverkroppar plaskvåta, ty hvarenda svallvåg, som rullade förbi,
slog öfver flotten och gaf oss en ordentlig dusch. Det gällde
att hålla i sig och balansera för att icke bli spolad öfver bord.
Blåsten kylde i våra våta ryggar; när vi voro midt på
sjön, hade jag fått mer än nog och längtade i land. Vi fröso
så att vi skallrade tänder. Och då vi ändtligen kommit i land
kastade vi af oss kläderna torkade och värmde oss vid elden
och kröpo sedan till kojs för att få blodet i omlopp.
I solnedgången antog himlen ett underligt utseende. Hela
den östra horisonten flammade i en hemsk, brandgul färgton;
jag förstod af gammalt hvad det betydde. Den »svarta stormen»
köm rullande som en åska öfver jorden, vågorna dånade i
lössläppt raseri mot stranden, och tälten, som öfverspolades
af stänket, måste flyttas ett stycke därifrån.
De följande dagarna tågade vi utmed Kara-koschun för
att uppsöka de första fiskarebyarna. En gång förkunnade en
svart rökpelare att lop-män voro ute och satte eld på vassen.
Genom en labyrint af träsk och torra näs nådde vi deras by,
Kum-tjappgan, och först då hade vi det riktigt bra och lefde
sedan nästan uteslutande på fisk.
Från byn företog jag två kanotfärder öfver träsken och
sjöarna så långt man kunde komma genom vassen, som slut-
ligen står så tät, att man utan ringaste svårighet kan gå på
de områden däraf, som blifvit nedvräkta af stormarna. Här
plundrades vildgässens och ändernas bon på ägg; ägg och
fisk! kunde vi önska oss något mer. Seniga och tvärsäkra
lop-män rodde mig i sina långa kanoter genom de smala korri-
dorer de huggit upp i vassen, från sjö till sjö. På en öppen
sjöyta seglade en ensam svan. Då rodde de i hvinande fart
mot sitt offer, som räddade sig genom dykning. Man rodde
I 08
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
