Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tvärs genom öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvärs genom öknen
åt det håll där han åter borde visa sig och på detta sätt
hetsades den arma fågeln bit för bit ända fram till vassbrämet
och då han slutligen dök in bland dessa ända till åtta meter
höga, hårda stänglar, var han tillspillogifven, ty nu saknade
han frihet och utrymme för vingarna till flykt. Kanoten for
som en pil efter och en af männen kastade sig i vattnet, upp-
hann svanen och dödade den. I närheten låg i vassen en
död svan, som sårats för ett par dagar sedan och undkommit.
Det var den förtviflade maken som nu fångats och befriats
från sin sorg. Jag vet ej om det är sant, men infödingarna
vid Kara-koschun försäkrade att svanarna äro mycket känslo-
samma och ömma. Ördek hade en gång jagat en kula midt
i en flygande svanflock. Två svanar störtade ned i vattnet;
blott den ena var sårad, och den andra kunde icke öfvergifva
föremålet för sin kärlek.
Nej, nu börjar det att bli för varmt här nere; de våra
längta säkert efter oss, vi måste skynda tillbaka den oändliga
väg som ännu skiljer oss från hufvudkvarteret. Alltså, framåt!
Det tog mig 25 dagar att komma tillbaka och hela denna
tid lefde Tjernoff och jag bokstafligen i kanoter; muselma-
nerna fingo svara för våra djur. Blott ännu en dagsled skulle
två af kamelerna, hvilkas vinterull nu fallit af, så att de sågo
nakna och komiska ut som nyfödda kråkungar, få göra tjänst.
De spändes för två präktiga kanoter som på detta sätt släpades
öfver land till en nybildad flodarm. Och sedan var det årorna
som hjälpte oss på Tarims delta-armar, mot strömmen, genom
sjöar, genom irrgångar af kväfvande tät vass, allt längre och
längre uppför floden tills vi ändtligen en afton landade i den
fridfulla vik, där vår gamla hederliga färja låg och ryckte i
sina förtöjningar. Och så var den rundresan slut.
Vid hufvudkvarteret stod allt väl till. Blott Parpi Baj var
icke längre med i vårt lilla samhälle. Under vår frånvaro hade
han hastigt sjuknat och efter några dagar dött, med största
lugn och kallblodighet. Jag saknade honom mycket ty han
hörde till den gamla stammen, han hade varit med mig i Tibet
1896. Vid hans graf, som pryddes med vimpelstänger, aflade
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
