Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Äfventyr till sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA ÄFVENTYR
och två kanoter en roddfärd till den stora, i sandöknen be-
lägna sjön Begelik-köll. Gamle Kirguj Pavan var också med.
Först korsade vi Jekkenlik-köll, släpade sedan kanoterna öfver
ett näs och så in i den långa smala kanalarm som leder till
Begelik-köll.
I atmosfären rådde det fullkomligaste lugn, icke en vass-
stängel nickade, det var så tyst och fridfullt, endast då och
då hördes en and snattra. Den väldiga sjöytan låg stilla som
en glasskifva och man tyckte nästan synd att krossa den under
kanoterna. Dynkedjornas spegelbilder i vattnet voro lika klara
och skarpa som originalen, det hela var förvillande, vi hade
ett landskap öfver oss, ett annat under oss, båda lika ödsliga
och gula, men sjön glänste blå och dess vatten var klart och
rent som kristall. Vi rodde rakt mot söder och solen glödde
oss i ansiktet som en öfverhettad ugn. Oupphörligt måste jag
stänka vatten öfver mina hvita, tunna kläder för att hålla mig
någorlunda sval.
Dagen gick under träget och resultatrikt arbete. Från en
hög dynkam studerades det kringliggande området. Sanden
var glödhet och brände genom skosulorna. Efter återkomsten
till kanoterna var det därför skönt att sitta och plaska en stund
i vattnet.
Länge hade vi dock ej rastat förr än Kirguj Pavan pekade
mot den midt emot liggande östra strandens höga, branta dyner
och sade i dämpad, frågande ton: »kara-buran» (svart storm)!
En mörk kolonn höjde sig öfver horisonten och uppbar ett
kapitäl af ljusare moln. På ömse sidor uppväxte flera dylika
och grodde småningom ihop till en enda tandad kontur, och
då visste vi hvad det gällde.
Under ett ögonblick öfvervägdes situationen. Lop-männen
röstade med en mun för att vänta. Kirguj Pavan var icke rädd,
men sade att det var ett vanskligt företag att ro öfver sjöns
allra största och djupaste bäcken, som skilde oss från kanal-
mynningen. Hade man kunnat följa stranden åt hade det ej
varit så farligt, men just västra stranden var afbruten af en
bred och djupt inskuren fjord och man måste därför korsa
den stora öppna vattenytan.
i 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
