Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Äfventyr till sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄFVENTYR TIIX SJÖS H5
fingrar. Hundbesättningen bestod af Maschka, Jolldasch och de
båda valparna, som voro mer än komiska att åse, i synnerhet
då de, oaktadt lifliga protester, doppades i Tarim.
Nu var strömhastigheten stor och det var härligt att se
stränderna försvinna bakom oss. En hel flottilj af kanoter
kretsade omkring oss, ombord rådde lif och rörelse, kosackerna
sutto än och pratade utanför sin hytt, än läto de ro sig i
land för att skjuta änder.
Men efter några dagars färd blef floden oregelbunden och
bildade flera små grunda, af vass totalt öfverväxta sjöar, och
att taga färjan öfver dessa var icke så lätt. Väl funnos uthuggna
kanaler, i hvilka lop-männen utsätta sina nät, men dessa voro
vanligen för trånga. I en sådan kanal höllo vi på att ohjälpligt
fastna. Den var 1 1/2 m. för smal och på ömse sidor reste
sig oerhördt kompakta häckar af fyra meter hög vass. Och
därtill var passagen så grund att färjan icke flöt. Nu uppbådades
folk med spadar från alla närbelägna fiskarbyar. Efter ett par
timmar kommo kanoterna fräsande i hela svärmar. Kanalen
gräfdes djupare och vassen borthöggs på sidorna och så pres-
sades färjan fram fot för fot. Nog tog det tid, men det var
också skönt och svalt i korridoren, blott bromsarna, som ut-
gjorde en olidlig plåga, surrade i verkliga moln i luften och
slogo ned på mitt kartblad så att det dunsade efter dem.
Då vassen blef så tät, att allt arbetande med spadarna
var fåfängt, tände vi i stället eld därpå. Äfven midt i sol-
skenet erbjöd denna träskbrand en storartad anblick. Elden
grep omkring sig med häpnadsväckande snabbhet. Det smällde
och sprakade bland de torra kamischstänglarna, det fräste,
kokade och ångade då branden kom i kontakt med vattenytan,
lågorna rullade som lavaströmmar in i de täta vassbestånden,
från hvilka hela moln af ramsvart rök uppstego. Ett par gånger
grep elden omkring sig i riktning mot färjan och jag började
frukta att äfven den skulle bli ett rof därför; det var som
att våga sig ut på en brinnande sjö. Knepet lyckades dock
och vi lägrade vid byn Jekkenlik-uj eller »Säfhuset», som ligger
på en ö.
Den 25 maj företog jag med Schagdur, några säkra fiskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
