Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Äfventyr till sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfventyr till sjös
ordnade Schagdur och jag våra grejor och kanoterna östes.
Och sent omsider anträddes återtåget. Natten föll på, man
kan tänka sig hvilket ogenomträngligt mörker då skulle råda.
Det kan icke vara mörkare i ett slutet kassahvalf. Ännu i dag
är det mig en fullkomligt olöslig gåta, huru männen hittade.
De kunde icke tala, icke rådslå om vägen, icke varsko eller
varna hvarandra, man månde skrika allt hvad lungorna förmådde,
det hördes ej, stormens tjut öfverröstade allt, det hvisslade,
hven och pep i kamischen, hvars långa hvassa blad hotade
att skära sönder en i ansiktet om man ej parerade med armen.
För min del blundade jag, ty jag såg i alla fall ingenting,
bara mörker och ett bedöfvande brus rundtomkring. Det var
som ett sällskap döfstumma. Blott knyckarna efter årtagen läto
mig förstå att vi rörde oss framåt, och den täta vassen måste
vara samma snår som vi rott igenom på morgonen. Tack vare
dem kunde ingen sjögång uppkomma på Jekkenlik-köll.
Ändtligen glesnar vassen. En enda fläck i mörkret framför
oss gulnar, blir ljusare — det är en eld. Två sekunder senare
hamna vi vid färjan. Luften var så mättad med flygstoft att
elden icke syntes på mer än några tiotal meter; och dock
glödde bränderna hvita i den piskande blåsten.
Det var en af de hemskaste stormar jag någonsin upp-
lefvat. Färjan slet sig och hade råkat i drift ut på sjön, om
vi ej i tid hade förstärkt förtöjningarna mångdubbelt. På kvällen
stoppade jag in alla mindre föremål i mina kistor, ett lyckligt
försiktighetsmått, ty midt på natten blåste hytten i kras och
måste nödtorftigt surras ihop med tåg. Sedan utposterades
nattvakter som i tid skulle vara till hands om ny förödelse
inträffade.
Jag skall icke längre pröfva ert tålamod med skildringen
af denna långa vattenväg. Vi längta bort från sommarens hetta
och bromsarnas sting som glöda likt eld, vi längta att åter höra
hästhofvar stampa mot den frusna marken i Tibet. Blott ett
par blad må ännu tillåtas mig; jag har svårt att slita mig lös
från floden, den färd och de erfarenheter den skänkte mig
höra till de bästa minnena i mitt lif.
Vi hade lämnat sjöarna och voro åter ute på Tarim. Sent
ii 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
