Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Det ödsliga Tibet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 TIBETANSKA AFVENTYR
»Är du icke rädd för att ofredas af vargar?»
»Jag har fnöske och flinta och gör hvarje afton upp en
eld, och för öfrigt har jag ju bössan.»
»Nå, men händer det icke att du går vilse i dessa trass-
liga berg?»
»Jag kan icke gå vilse, jag har otaliga gånger vandrat
öfver passen och genom dalarna.»
»Plågar det dig icke att alltid vara ensam?»
»Nej, men jag längtar efter våren då mina bröder komma
och hämta jakskinnen.»
En oroligt irrande ande i människohamn! Jag kan knappt
tänka mig ett dystrare land att vara ensam i än norra Tibet.
Dagarna gå väl an, men nätterna, då kölden biter en i skinnet,
och de mörka bergskedjorna resa sig hemska och hotande i
månskenet! Hur mången afton hade icke den stackars Aldat
kommit uttröttad och förbi, efter felslagna förhoppningar, till
den ensliga källa, där endast antiloperna brukade dricka, och
vid hvars rand han svepte in sig i sin päls och afvaktade
de nattliga timmarnas långsamma gång. Och den nya dagen
randades blott för att mana honom att utan rast eller ro som
en spårhund ånyo börja jakten efter vilda jakar. Han var
mig en gåta. Jag hade allt hvad jag behöfde, tjänare, en
lifvakt af kosacker, nattväktare och hundar/men ändå, när snö-
stormen svepte och klagade kring jurtet, och vargarna tjöto
i bergen, kände jag mig ofta rätt underlig till mods.
Ett par dagar senare sutto vi af vid hufvudkvarteret i
Mandarlikdalen, där alla de våra, både män och djur hade
det förträffligt. Den nya karavan som här utrustades hade
följande sammansättning: Tjerdon, min högra hand, tältupp-
slagare, städare och kock, Turdu Baj ledare af de sju kamelerna,
Mollah Schah, chéf för de elfva hästarna och en mulåsna,
Kutjuk, roddare på tilltänkta sjöfärder, Nias, en guldsökare,
som vi hittat i bergen, skulle vakta sexton får, vår lefvande
proviant, Aldat fungerade som vägvisare så långt hans vetande
räckte. Jolldasch, Maltjik och en stor gul mongolhund, som
vi fått af våra närmaste mongoliska grannar, voro också med
och fingo sig, just i uppbrottets ögonblick, till afsked hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
