Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Det ödsliga Tibet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ÖDSLIGA TIBET j-, 5
sig undan och att de lugnt kunde gå ned till betena. Först
visade sig en ko med sin kalf komma hasande utför sand-
branterna; hon fick i tid syn på oss och vände genast om.
Därpå syntes en hel hjord om öfver 30 individer, som ordnade
sig i en rad på en mäktig dynkam. Jag måste stanna en stund
för att med kikaren betrakta denna i sanning ståtliga syn. De
framträdde med utomordentlig skärpa, svarta mot den gula
sanden, och med hufvudena lyftade som när de vädra en
fara. Man tyckte sig nästan se hur de njöto af det uppfriskande
regnet, som smattrade i backarna.
Ett stycke längre fram fick Tjerdon ögonen på en ensam
vargunge, som han red ikapp och förde bunden med sig till
lägret vid sjön. Den lilla bytingen bet omkring sig och förde
ett fasligt väsen och fick uppbära alla möjliga snygga tillmålen
af muselmanerna, som icke kunna glömma de rifna fåren.
Fången var emellertid situationen fullt vuxen och öfverlistade
sina hämnare. Han bet om natten af repet och rymde med
stumpen. Muselmanerna hoppades att han skulle växa i rep-
snaran och kväfvas, men jag ansåg sannolikt att modern i
tid skulle gnaga af densamma.
Under de båda följande veckorna gingo vi öfver Asiens
och hela jordens till kamhöjden mäktigaste och högsta bergs-
kedja, Arka-tag. Dess hufvudpass mätte 5180 m. öfver hafvet,
d. v. s. 340 m. mer än toppen af Mont Blanc; vi skulle nu
i nära två månader ständigt befinna oss på betydligare höjd
än Europas högsta bergstopp. Behöfver jag säga att en resa
i sådana trakter är förenad med vissa svårigheter. Ibland får
man gå i flera dagar innan man påträffar. spår till bete och
när man ändtligen finner något är det så glest och hårdt, att
djuren icke på långt när hinna äta sig mätta. Våra djur bli
därför mycket medtagna. Tjerdons häst, hans synnerlige vän,
som kom då han ropade hans namn, var den förste som stu-
pade. Terrängen är också påkostande. Det bär upp och ned
genom dalar och öfver pass, en labyrint af berg. Nästan från
hvarje lägerplats måste .jag skicka ut ett par spejare mot söder
för att se efter om terrängen var framkomlig för karavanen.
Dagligen avancerade vi två eller tre svenska mil mot hjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
