Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Rekognosceringar till sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA ÄFVENTYR
tycker att marken gungar. Icke ens de skifferplattor, som ligga
här och hvar, bära, man trampar på dem, de gifva vika, sjunka
in som i deg, och ett gapande hål, som strax fylles med vatten,
uppkommer. Man tycker att hela denna kam af lös gyttja
borde platta ut sig allt mer och rinna ned i sjön. Det är
regnet och den absoluta frånvaron af all vegetation som ger
upphof till dylik afskyvärd mark.
När det blef allt för galet måste vi vända och styrde
kosan ned genom en bred dal, där vi funno en liten plätt med
uselt bete. Djuren voro förbi och vi måste skänka dem två
dagars hvila. Den första dagen rådde den vildaste storm. Det
åskade och blixtrade flera gånger i minuten, och orkanen dref
alldeles öfver våra hufvuden helt nära jordytan. Det skrällde
som om bergen rämnat och blocken ramlat ned med dån och
brak. Man bländas af ljungeldarna och känner tydligt hur
marken darrar under åskknallarna. Att befinna sig i ett dylikt
oväderscentrum, prisgifven åt dess lidelser, är hemskt och hög-
tidligt. Hundarna tjöto ömkligt, männens tält höll på att blåsa
bort och förankrades ytterligare. Haglet smattrade i backarna
och åtföljdes af ymnig snö. I skymningen lades kamelerna i
en tät ring och öfverhöljdes med alla de filtmattor vi kunde
undvara; de fröso så att de darrade och hade ej mycken glädje
af sin hvila.
Den 12 augusti måste vi till hvarje pris försöka att komma
öfver dykedjan och gingo upp genom en mycket bred och
öppen dal. Men äfven här var marken vedervärdig: ett Cnda
träsk af gul gyttja, vattendränkt som en svamp, bedräglig, mör-
dande; det smäller och kippar då djuren draga upp sina ben
ur den sega, sugande dyn. Marken är nu så lös att spåren,
som först stå och gapa som svarta hål, inom kort falla igen
och försvinna. Ett förbannelsens land! Att bete och bränsle
saknas på 5000 meters höjd kan man förstå, men hvarför bär
icke marken, hvarför hotar den att uppsluka hela karavanen,
hvarför är jordytan här förtunnad liksom luften, hvilken ensam
är nära att komma fotgängarens hjärta att brista!
Jag sitter åter upp, men hästen håller på att stå på huf-
vudet för hvarje steg. Det är som om hans fötter fastbundes
I 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
