Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Rekognosceringar till sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REKOGNOSCERINGAR TILL SJÖS
med garn, som för hvarje nytt steg måste slitas af igen. Jag
rider i förväg för att pröfva. Karavanen följer som sniglar
och lastdjuren skygga för de djupaste groparna, vägra att trampa
i dem, kasta hellre åt sidan, men blott för att råka ut för
ändå värre ställen.
Timmarna gå; ohyggligt tungt och långsamt skrida vi uppåt
ett lågt pass genom detta land, som vill hålla oss kvar. Vårt
framryckande påminner om ett fälttåg i fiendeland, där man
är hänvisad till sig själf och sina egna förråd, aflägsnar sig
allt mer från en säker operationsbas och under marschen icke
finner annat än brända städer, ödelagda byar och härjade fält.
Under dylika förhållanden är invationsstyrkan prisgifven åt en
undergång, så mycket säkrare som den bränt sina skepp och
öfverallt är omgärdad af faror. Och dock ligger det en säregen
tjusning i ett dylikt obetänksamt företag. Ju längre det bär,
desto tydligare är det att återtågets svårigheter genom samma
ödeland skola växa — men det var just- dessa svårigheter som
lockade mig. Skall jag lyckas att öfvervinna dem? Icke en
aflägsen tanke på att vända om!
På passet gick en ensam varg; hvad sökte väl han här!
Klockan var blott fyra, men det mörknade som en höstkväll
då den sedvanliga stormen kom, dundrande som en jättelik
kägelbana eller bombardemanget af en fästning. Hästarna gå
på sned för att parera hagelskuren. Nej stopp nu, man ser
ju ingenting, vi lägra i dybacken och gräfva afloppsdiken kring
tälten. Här stannade vi öfver en dag, ty en af kamelerna
hade blifvit efter och skulle hämtas. Han kunde blott med
möda förmås att resa på sig, men stupade åter och måste
slaktas. Hela dagen störtregnade det och vid sidorna af min
bädd hade jag ett par små insjöar, som måste afledas. Jag
måste noga se till hvar jag lägger ömtåligare saker, ty öfver-
allt droppar det och dryper genom jurtets filtar. Allting är
vått och obehagligt, man längtar bort, hvart som helst, ty
sämre kan det aldrig bli.
Den 14 augusti visade sig solen åter och vi voro nog
lyckliga att finna en plats med skapligt bete. Här torkades
också grundligt våra sura persedlar. En vecka senare hejdades
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
