Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Rekognosceringar till sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 TIBETANSKA AFVENTYR
fått ihop ett väldigt fång bränsle. Vi rådgjorde. Tydligen
hade karavanen mött något oväntadt hinder, eljest skulle åtmin-
stone ett par ryttare kommit till mötesplatsen med besked och
— viktigast af allt — mat, vatten och varma kläder. Hur skulle
det vara att begagna sig af* medvinden och segla västerut? ;
Nej, mörkret var allt för ogenomträngligt och sjön gick för |
hög för vår bräckliga tygbåt.
Vi hade intet annat val än att tillbringa natten på vår
strand. Alla grejor buros upp till lägerplatsen, så äfven båten,
söndertagen i sina båda halfvor. Dessa restes på ända och
bildade sålunda ypperliga kurer, som skyddade oss mot blåsten.
Vi voro just i ordning när regnet kom. Då ställdes båthalf-
vorna i vinkel, lutande mot hvar sin åra, och så hade vi både
tak öfver hufvudet och lä. Jag tog den ena lifräddningsbojen,
Kutjuk den andra, och med dem som hufvudkuddar lyckades :
vi, innan nattkölden börjat, få sofva en stund.
Kl. 9 gjorde vi upp eld och sutto sedan och pratade ett i
par timmar. Den som ändå hade haft litet varmt te och bröd, i
eller blott en bägare vatten! Då allt bränslet tagit slut, kröpo
vi till kojs, och nu kommo båthalfvorna åter väl till pass.
Först utbreddes seglet på gruset, som därigenom ej blef synner-
ligen mjukare än förut, sedan gräfdes korkdynan ned till hälften !•
i marken, så lade jag mig, vederbörligen hopviken, under det
att Kutjuk fällde ena båthalfvan öfver mig. Jag hade båt- !
bottnen blott en tum öfver hufvudet och var inpackad som i
en likkista, en illusion som uppfriskades däraf, att Kutjuk, med
ett årblad till spade, stod och skottade sand och grus kring
min låda, för att täppa alla dragspringor. Där inne var verk-
ligen trångt och mörkt som i en graf. Kutjuk bonade om sig
på samma sätt under den andra båthalfvan. En stund fort-
sattes samtalet; min roddares stämma ljöd som en röst ur
grafven och min egen var ihålig och dof. Vid midnatt började
det hällregna och smattra som trumhvirflar mot den spända j
båtbottnen. Hvad gjorde det oss, vi hade det varmt och torrt
under tak. Hungriga voro vi som vargar, men tröttheten tog
dock till slut ut sin rätt och vi somnade i våra grafvar, glömska
af ödemarkens vilddjur och af vår trolösa karavan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
