Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Rekognosceringar till sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 TIBETANSKA AFVENTYR
Att uppnå sjöns norra strand var icke så lätt. Två gånger
måste jollen anlitas och skeppa oss öfver floden och det breda
sundet. Men sedan gick allt bra och lugnt. Utmed norra
stranden löpte en mindre bergskedja, i hvars skrefvor jakar
betade, och nyfikna kulaner kommo fram och tittade på våra
hästar. Räfvar, harar och antiloper voro allmänna, det var
nästan frestande att stanna i denna märkvärdiga trakt, där gräset
var bättre än hittills och där man förlorade sig i en labyrint
af härliga blåa sjöar. Fjärran i söder reste sig magnifika berg
med bländhvita snöhättor, bekransade med lätta moln. Luften
var mildare än hittills, oss föreföll detta land som ett eldorado,
vi voro lägre än vi varit på länge och dock befunno vi oss
alltjämt på betydligare höjd än toppen af Mont Blanc.
Vid östra ändan af sjön rekognoscerade jag från en kulle.
I öster utbredde sig ännu en stor sjö. Båda voro skilda af
ett mycket smalt näs. Nå väl, då rida vi kring den också!
Framåt marsch! Bergen blifva besvärliga och vi hålla oss på
deras krön med en beundransvärd utsikt åt norr öfver den sist
lämnade saltsjön, och åt söder öfver de nya sötvattenssjöarna.
Tibet tyckes här vara rikare på vatten än på land. Vid en
punkt där tegelröda sandstensklippor stupa lodrätt ned i sjön
slå vi läger. Just här är sjön som bredast. Men ännu en
gång gör jag samma vågstycke som vid den stora saltsjön.
Tjerdon och Mollah Schah beordras följande morgon att tåga
kring sjön, under det att jag med Kutjuk ror öfver till södra
stranden.
Vi göra oss dock ingen brådska. Under berget gå präktiga,
feta asmaner i stora stim. Ett par tältribbor få tjäna som
metspön, Jolldaschs halsband lämnar material till krokar, till
bete användas små stycken af jakkött och tomma tändsticks-
askar äro ju som afsedda till flöten. Jollen förankras under
bergväggen, hvars block ofta tyckas hänga på ett hår och
när som helst kunna dimpa ned i båten för att ogeneradt gå
tvärs igenom den.
Jag tänder min pipa, intar en bekväm ställning, kastar ut,
och hänger mig åt ett välgörande dolce far niente, medan tänd-
sticksasken ligger och guppar tills en medelstor asman öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
