Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Rekognosceringar till sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REKOGNOSCERINGAR TILL SJÖS
vunnit sin motvilja mot halsbandskroken, och hamnar spratt-
lande i båten. Det var inte för nöjes skull vi fiskade, utan
helt enkelt för födan; den blef visserligen klen och räckte
knappt till ett mål öfver lag, men jag njöt af hvilan och af
att höra den nordvästra blåsten, mot hvilken vi hade full-
komligt lä, som en kaskad tumla susande öfver bergskrönet.
Och den eljest orubbligt lugne Kutjuk, en asiatisk Sven Dufva,
blef ovanligt uppiggad af att få se samma sorts fisk som han
från sin barndom lefvat af vid stränderna af Tarim. Det var
som om han oförmodadt hade råkat idel landsmän. Vi voro
med ett ord på verkligt sommarnöje och många minnen från
Stockholmsskären döko upp ur det blåa djupet.
Under dylika förhållanden flyga, som vi veta timmarna hastigt
bort, och först långt efter middag kunde jag slita mig lös
från denna vänliga strand. Just då mörknade det i väster och
himlen öfverdrogs snart af moln. En storm var åter i an-
tågande. Skulle vi vänta ut den eller våga färden öfver den
stora, öppna sjön? Jag valde det senare. Kutjuk behöfde
icke ro långt förrän vi råkade in i den nordvästliga blåstens
strykning, som blef oss till förträfflig hjälp. I söder ströko
redan blygrå moln med långa nedhängande hagelfransar efter
sig, utmed bergen, som efterhand försvunno och bakom oss
tätnade det på samma sätt. Stormen kom allt närmare, sjön
gick allt högre och vågorna skummade hvita omkring oss.
Nu slår hagelbyn ned, de stora kornen puttra och stänka
i vattenytan. Inom en minut är båtens inre krithvitt. Det
mörknar som till afton omkring oss, vi försvinna som i en
grotta af hageltöcken, ej spår af stränder eller berg synas,
blott den närmaste fläcken af den upprörda sjön. Här gällde
det lifvet; vi måste se upp för vågorna, som af den ökande
vinden restes till ovanlig höjd; de voro dock flera gånger
längre än båten, som därför höjdes och sänktes mjukt och
fogligt af deras rullande gång. Strax söder om klipporna hade
jag lodat 48 m. djup, men sjön blef sedan hastigt allt grundare.
Ju mer vi aflägsnade oss från norra strandens klippor, desto
mer blottställdes vi för stormen. Hur skulle det gå i denna
jagande fart och detta ogenomträngliga töcken, om södra strån-
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
