Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. 5500 meter öfver hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tibetanska Xfventyr
i en annan och bättre värld. Grafven skottades igen och vår
kamrat öfverlämnades åt dess ro i denna fuktiga, förrädiska
jord. En aflång kulle uppkastades däröfver. Vid hufvudsidan
nedslogs en tältribba, i hvars topp en af Aldats egna jakt-
troféer, en jaksvans, fastsurrades, såsom bruket ofta är på rnusel-
manernas grafvar. På en liten trälapp inristade jag med arabiska
och latinska bokstäfver den dödes namn, samt datum och mitt
eget namn, för den händelse att någon skulle föras hit af
ödet, innan alla spår af grafven blifvit utplånade.
På morgonen blef karavanen färdig tidigare än vanligt —
alla ville bort från denna sorgliga plats. Strax före uppbrottet
samlades muselmanerna vid grafven och mumlade en tyst »dua»
eller bön, och så lämnades den stackars Aldat åt en förkros-
sande ensamhet. Ödemarkens vilda djur voro de enda pil-
grimer, som hädanefter skulle besöka hans graf. Den svarta
jaksvansen, dödens symbol, fladdrade dystert för västanvinden,
men skymdes snart, då vi drogo bort öfver kullarna.
Ju mer vi nu nalkades Arka-tag, desto ödsligare blef åter
höglandet. En dag redo Tjerdon och jag i förväg och korsade
en kedja med 5203 meters höjd. Först i mörkningen stannade
vi i en trakt där icke ett grässtrå fanns, och inväntade de
andra. Dödströtta kommo de i små partier. En hvit häst från
Jangi-köll hade blifvit kvarlämnad i hopplöst tillstånd. Två ka-
meler och en häst hade ondt i ögonen; de gingo och blundade
som om de lidit af sömnsjuka.
Under brydsamma tider inspekterade jag alltid lägret och
djuren efter aftonvarden. Kamelerna lågo bredvid hvarandra,
magra och utslitna. Hästarna höllos bundna; männen sofvo,
trötta efter dagens mödor. På natten rasade snöstorm och
följande morgon var landskapet åter krithvitt. Kutjuk gick till-
baka för att hämta den hvita hästen, som ännu lefde. Han
orkade dock ej fram till lägret utan nedföll död på vägen.
Från dessa höga regioner skulle vi nu ned i en stor öppen
dal, i hvars midt en saltsjö utbredde sin stormupprörda yta.
Först i dess närhet framträdde den dock ur den täta dimman
som fyllde bäckenet. Västanstormen jagade med väl 25 meters
hastighet i sekunden. Man får knipa ihop knäna hårdt för
i 62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
