Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Äfventyr i norra Tibet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfventyr i norra tibet
173
och filtar; utrymmet i den lilla jollen var så upptaget, att man
knappt kunde röra sig.
Vädret var ljufligt. Östra delen af sjön var betäckt med
tunna isskifvor som lyste så intensivt i solen att vi måste be-
gagna snöglasögon; de vaggade och skramlade äfven för de
obetydliga böljor som åstadkommos af vår båt. Denna is här-
leder sig från den flod som faller ut i sjön, hvilken för öfrigt,
på grund af sin starka salthalt, var alldeles öppen.
Under lodningsarbetet flögo timmarna bort. Mot solned-
gången syntes moln af damm jaga utmed södra stranden. Så
hördes det vanliga, stormbådande bruset och snart trängde
vi in i vindsvepets banor. Vi bibehöllo kursen tills den tungt
lastade båtens stampningar tvingade oss att ro mot SO och
följa med vind och vågor. Skymningen hade redan inträdt
och det var farligt att i svår sjögång landa på en okänd strand,
det bräckliga nötskalet kunde ju slitas i trasor.
Emellertid dansade skutan vidare. Lyckligtvis hade bölj-
slaget tagit hand om isen vid södra stranden, den hade eljest
som knifblad skurit sönder vår båt. En hvit linje som lyste
framför oss i mörkret, var den skummande strandbränningen.
Innan vi visste ordet af voro vi midt uppe i dess brus. Båten
kastades af en våg upp på stranden, som dess bättre bestod
af sand, men drogs genast ut igen af sugningen, slungades
ännu en gång upp så att det knakade i träramarna. I rätta
ögonblicket hoppade Tokta Ahun i och vi lyckades få upp båten,
dock först sedan ett par anstormande vågor slagit in och vätt
ned en del af vårt pick och pack.
Vid det nattläger som nu ordnades i lä under en kulle
hade vi en riktigt treflig aftonstund. Trähårda »köuruk»-plantor
gåfvo det yppersta bränsle och hopsamlades i mörkret med
tillhjälp af små filialeldar här och hvar. Efter en välsmakande
supé med te, som Tokta Ahun tillredde, sutto vi och bolmade
på våra pipor och gjorde upp storartade planer för den be-
ramade vinterfärden till Gobi-öknen, gamla Lop-nor och Kara-
koschuns träsk, som Tokta Ahun kände till lika bra som sina
egna pantalonger. Redan kl. 9 var det 14° kallt och då bränslet
tagit slut, bonade vi om oss i våra pälsar och kröpo under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
