Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Vatten! Vatten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA AFVENTYR
de förbi öfver kamischen och försvunno utanför oasens rå-
märken. De voro 14 stycken. Efter ett nytt skott kom Schagdur
triumferande och berättade att han fällt en stor präktig hanne
och sårat en ung hona. Den förres skelett finnes nu i Stock-
holm, den senares kött blef oss till välbehöflig proviant.
Muselmanerna voro mycket förvånade öfver att jag lyckats
hitta källan. Då vi-gingo 31 kilometer, uppgick felet i beräk-
ningen sålunda blott till tre kilometer, hvilket ej är mycket
på en sträcka af 200 mil.
Jag måste berätta en liten historia om Khodai Kullu. Denne
hedersman, som hade sin egen gamla framladdningsbössa med
gaffel, ville gärna gå och gälla för en skicklig skytt, men under
de 14 månader han varit med oss, hade ingen sett honom
göra en hare något för när. Man trodde att han icke alls
kunde sköta bössan och det väckte därför ingen förvåning då
han en vacker dag för en spottstyfver sålde den åt Li Loje,
i hvars händer den förblef lika oskadlig. Då Khodai Kullu
förra året återvändt till hufvudkvarteret, hade han tutat i de
andra att han fält en vild kamel vid Altimisch-bulak. Nu sattes
han på det hala af sina kamrater, som spefullt bådo honom
vara så artig och visa resterna af djuret. Khodai Kullu var
tydligen i knipa och svängde sig med att det var vid en annan,
närbelägen källa han skjutit sin kamel. Men ingen ville tro
honom, de bara drefvo gäck med. honom. Han var en frid-
sam och flegmatisk man, tafatt och jovialisk, hans anletsdrag
buro en mycket komisk prägel, men han var trogen och värde-
full som guld.
En morgon försvann han före soluppgången ljudlöst från
lägret, och då han icke hördes af på hela dagen undrade
man hvart han tagit vägen. Något misstänkt föreföll det visser-
ligen att också hans f. d. bössa försvunnit. I skymningen
kom han vankande tillbaka och såg redan på afstånd så stolt
och själfbelåten ut, som om han jagat en fientlig krigshär
på flykten. Det stod hvem som helst fritt att följa honom till
källan och taga den i fjor skjutna kamelens skelett i närmare
skärskådande, förklarade han lugnt. Källan hade väl i år sinat
ut, men skelettet låg kvar, och hvad mera var, han hade under
1 92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
