Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kritiska situationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
TIBETANSKA ÄFVENTYR
så voro vi ute i den hårda gula leröknen, genomdragen af
oräkneliga, af vinden utmejslade fåror och rännor. Här och
hvar var marken hvitprickig af snäckskal, det var bottnen af
den gamla sjön. Vi voro sa upptagna af arbetet att ingen
tänkte på Khodai’ Värdi och de fyra kamelerna, de borde ju,
enligt order, vara hack i häl efter oss. Nittioen gånger hade
stången och tuben flyttats och 9100 meter voro afvägda, då
det började bli skumt och tiden var inne för lagring. Vi stan-
nade, men Khodai Värdi syntes icke till; vi spejade från små
kullar som i den gråa forntiden uppburit tamarisker, men öknen
låg tyst som en graf och ej spår af någon karavan syntes.
Hade mannen gått vilse, eller blifvit tokigt Jag var rof föi
den största oro. Vid en punkt där torrt virke åter uppträdde
antändes på en kulle en stor vedtrafve — en signaleld som
borde synas fjärran ifrån. Schagdur begaf sig ut i mörkret
för att söka.
I stället för att få läska oss med vatten och ris efter dagens
ansträngande arbete och fotvandring, fingo vi öfver oss denna
hemska och dystra oro. Hade han gått vilse och såg han
icke vår eld, så vore han räddningslöst tillspillogifven, ty han
hade ingen aning om ens tillvaron af Kara-koschuns träsk.
Att söka efter någon, ja att söka efter en hel ruinstad i en
ändlös öken är mera hopplöst än att leta efter en synål i en
höstack. Hittade vi honom ej vore också vår belägenhet kritisk
_ utan vatten och mat, vi skulle knappt orkat till sjön och
hvad skulle vi vid oaserna att göra, där fanns ju bara vatten.
Mest plågade mig dock tanken: skola alla resultaten af fyra
månaders hårdt arbete gå förlorade till följd af denne drum-
mels enfald ?
Elden flammade hög och vild genom det gapande mörkret.
Trakten var så tyst och öde som om den tillhört en obebodd
planet. Vi lyssnade men icke ett ljud förirrade sig hit; vi
staplade med förtviflans mod upp all ved i trakten på balet.
Slutligen tog tröttheten öfverhand och vi domnade af kring
elden.
Vid midnatt smög sig Kutjuk fram till mig och bad ^mig
lyssna. Ett tassande ljud hördes i mörkret. Med återhållen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
