Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kritiska situationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITISKA SITUATIONER
andedräkt och orörliga som bildstoder lyssnade vi alla tre.
»Det är kamelernas steg,» hviskade Kutjuk. Vi skyndade ned.
Där kom Khodai Värdi med de fyra veteranerna välbehållna.
Jag blef så glad som om jag fått ärfva alla Delhis rikedomar
och glömde totalt bort att gifva den korkade kamelföraren
välförtjänt uppsträckning. Det kom sig också däraf att jag
har en alldeles afgjord motvilja för att utdela kroppslig aga.
Han berättade nu att han hållit för långt åt höger, förlorat
oss ur sikte, men fortsatt åt SV, tills han i skymningen såg
en eld och spår af kameler, som han förstod härledde sig
från Fajsullahs parti. Då blef han mycket rädd och vände
om tills han fick syn på vår eld, dit han styrde kosan raka
vägen. Det var ett underverk att ingen af kamelerna brutit
benen af sig då de i kolmörkret korsade de otaliga grafvar,
rännor och gropar, hvaraf öknen är perforerad som en knäcke-
brödskaka. I tolf timmar hade han irrat omkring under det
att vi blott gått en knapp mil; det hade varit bättre om han
stannat vid Löu-lans ruiner, hvars gamla torn syntes tydligt
från den punkt där vi lägrade.
Nu sattes tekannan på och mitt lilla filttält uppslogs. Sedan
fick Khodai Kullu gå åt det håll där Schagdur försvunnit,
då han begaf sig ut på spaning. Han skulle aflossa några
bösskott för att varsko kosacken. Och att han gick långt märktes
alltför väl, skotten blefvo allt svagare och dogo slutligen bort
i fjärran. Men han lyckades dock icke finna den han sökte.
För Schagdur var jag dock icke ett ögonblick orolig. Han
var karl att taga sig fram hvar som helst och dessutom full-
komligt hemmastadd i traktens topografi, ty han deltog med
lif och själ i mina kartarbeten och visste precis hur många
verst vi hade till Kara-koschun. Han gick alltid efter kompass,
räknade sina steg och kände deras längd. Men då jag föl-
jande morgon vaknade vid hård sandstorm som gjorde att
man icke såg på femtio meters afstånd, tyckte jag dock att
Schagdurs belägenhet var högst obehaglig och tog för alldeles
gifvet att han afstått från allt sökande och styrt kosan rakt
åt söder i riktning mot Kara-koschuns strand.
Någon afvägning kunde icke utföras i detta väder. Vi
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
