Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kritiska situationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 TIBETANSKA ÄFVENTYR
måste ligga stilla i den förrädiska öknen. Jag sällskapade mest
med kamelerna, smekte deras stora lurfviga hufvuden och strök
med handen öfver deras vackra, svarta ögon. Om de blott
kunnat ana hvad jag älskade dem och hur tacksam jag var
för deras tjänster och hur ondt det gjorde mig att de anförtrotts
åt en ledare som plågat dem i onödan och kommit dem att
slita sina trampdynor ömma mot den hårda, valkiga lermarken.
Förmodligen trodde de väl att det var nödvändigt att kryssa
kors och tvärs fyra mil i öknen. Hända hvad som ville, jag
trakterade dem med hela den säck af kamisch, som medtagits
från källan och därtill en säck is.
Tänk er min förvåning och glädje då Schagdur vid middags-
tiden med lätta och spänstiga steg dök fram genom stoft-
töcknet! Han hade då varit på språng i 19 timmar, hade varit
framme vid Fajsullahs läger och där fått ett litet förråd af is
och ris, som han tog med sig i en kopparkanna då han på
natten och i sandstormen vände om till mitt läger, ty han
fruktade att han ej skulle hitta oss mer.
Att han i mörker och sandstorm fann oss var ett mäster-
stycke utan like. Endast en burjat som lefvat hela sitt lif
under bar himmel och som dessutom är kosack, kan utföra något
dylikt. Kompassen och stegräkningen hade dock varit honom
till stor nytta. Schagdur var den bästa tjänare jag i mitt lif
haft och efter de prof på trohet, klokhet och duglighet han
vid många tillfällen gaf, ansåg jag mig kunna anförtro honom
hvad som helst — och det gjorde jag också sedan ett par
gånger, skall ni få se.
Det första Schagdur gjorde efter aflåten rapport var att
gifva Khodai Värdi ett ordentligt kok stryk, hvilket han ut-
delade på eget bevåg och ansåg absolut nödvändigt. Han
tyckte väl att jag varit allt för beskedlig, som ej själf tagit
hand om afbasningen.
Den 12 mars kunde vi fortsätta och efter slutadt arbete
på aftonen den 13 hade den afvägda linjen redan bevisat riktig-
heten af min teori — vi hade korsat den depression, i hvilken
Lop-nor haft sin bädd, och milliarder af hvita snäckskal visade
också allt för tydligt att vi korsat en forntida sjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
