Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kritiska situationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITISKA SITUATIOKER
20;
På slaget kl. 7 hördes ett brusande och susande ljud i
nordost, och ett par minuter senare jagade den svarta stormen
i hejdlöst raseri öfver den jämna marken, som icke reser det
ringaste hinder i dess väg. Nödiga försiktighetsmått vidto-os
i en hast, den afvägda fixpunkten fastlåstes, jurtet stagades,
eldarna fingo slockna och sedan kamelerna blifvit lao-da med
hufvudet i lä, beredde sig hvar och en på hvad som" komma
skulle. Det djupaste mörker rådde, inga stjärnor syntes intet
samtal hördes, blott stormen klagade och tjöt. Jag låg och skref
vid en flämtande ljusdank, då Schagdur som vanligt kl. 9 kröp
in för att ställa koktermometern och hjälpa mig med de ständigt
återkommande meteorologiska observationerna. Därpå tog han
godnatt och försvann för att gå tillbaka till sin sofplats vid köks-
kistan, knappt 15 steg i lä. En halftimme senare hörde jag svaga
rop i en helt annan riktning. Jag skrek med full hals och snart
tittade Schagdur åter in. Han hade råkat på villovägar och totalt
tappat bort lägret i denna storm som var mycket vildare än
den förra. Nu höll jag en liten springa öppen på filtens
läsida och genom att krypa baklänges, med ögonen på skenet
lyckades han lotsa sig tillbaka till kistan. Den som icke upp-
lefvat en sådan storm kan icke göra sig ett begrepp därom;
inan blir kollrig, lokalsinnet paralyseras, man tror sig gå rakt
fram och går i cirkel, endast en kompass kan lända till hjälp —
om icke mörkret gör dess användande omöjligt. Hade Khodai
V^di öfverfallits af sandstorm, hade han varit förlorad. Och
då han var ensam, skulle han väl ha kunnat lasta af kamelerna
men icke åter lasta på dem, emedan bördorna, fastgjorda vid
sma stegar, lyftas upp af minst två man. Jag ryste vid tanken
pa hvad som hade händt om den förra stormen kommit några
timmar tidigare.
På kvällen den 15 mars fingo kamelerna äta upp halm-
stoppnmgen i sina packsadlar; dessa voro nu mindre behöfliga,
emedan isförrådet smultit ihop högst betydligt. Dricksvatten
hade vi väl ännu tillräckligt, men det hade antagit en vidrig
och unken bismak af getskinnen. Ännu lågo några isbitar och
simmade i soppan och blott dessa voro njutbara.
Förgäfves sökte vi med kikare efter Tokta Ahuns signaleld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
