Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kritiska situationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 TIBETANSKA ÄFVENTYR
hade han aldrig fått tag i de andra och lyckligt om han kunde
rädda sig själf till människor innan han svalt ihjäl. Vår ställ-
ning började blifva förtviflad. Så uselt som nu hade jag icke
haft det sedan Takla-makan-dagarna 1895. Vi hade nu ingen-
ting annat att lefva af än de änder Schagdur kunde komma öfver.
Beslutet till uppbrott fattades i en handvändning och bråd-
skande drogo vi bort från denna ogästvänliga strand, som vi
först skådat med så förhoppningsfulla känslor. Himlen var
grå och tung efter stormen, inga skuggor uppkommo i den
diffusa belysningen. Vi följde stranden, som helt oförmodadt
svängde af åt norr. Här och hvar kvarstodo Khodai Kullus
spår. En urgammal kamischhydda passerades; ända till tak-
åsen var den begrafd i flygsand. Vid närmare undersökning
befanns en kanot stå lutad mot huset. Det slog mig som en
blixt att denna farkost kunde blifva vår räddning. Med den
skulle Kutjuk och jag på några timmar kunna ro till de delar
af Kara-koschun, där vattnet var sött, kamischen tät och fisken
ymnig. För brinnande lifvet gräfdes den ut ur sanden. Två
meter voro blottade, då en gapande spricka i dess botten blef
synlig och hela förstäfven, som stod i grundvattnet, var rutten.
Framåt då igen! Ändtligen svängde stranden åter af åt väster
och vi följde med. En andra hydda stod ensam och öfver-
gifven helt nära vattenbrynet. Schagdur begagnade sig däraf
och smög sig som en räf utmed marken för att sätta en hagel-
svärm i en flock änder som snattrade vid stranden. Han åter-
vände med sju af dem och mottogs med jubel! Vi kunde nu
godt hålla lifsandarna uppe i ännu två dagar.
Då sjöstranden nu svängde af rakt åt söder, lämnade vi
den och höllo åt SV. Khodai Kullus spår försvunno i NV.
Hvad i all världen hade han i öknen att göra, tänkte vi. Nåväl,
han hade tydligen tappat någon skruf, och vi öfvergåfvo hans
irrande, fåfänga spår åt deras öde. Vid några salta gölar där
betet och bränslet var godt slogo vi oss ned för natten.
Sent på kvällen, då luften klarnat något, gjorde vi upp
två väldiga eldar af torra tamarisker, men de flammade, spra-
kade, glödde och falnade utan att få gensvar. Natten var
tyst och stilla, inga misstänkta ljud hördes, inga ryttare kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
