Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kritiska situationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITISKA SITUATIONER 209
med glada budskap. Min otålighet och oro stegrades. Khodai
Kullu ansågo vi förlorad. Fajsullah borde dock sedan en vecka
vara i godt behåll i Kum-tjappgan. Hvarför hade icke han
förstånd att skicka oss undsättning, när han visste att vi den
10 mars hade proviant för blott åtta dagar, och det var nu
tolf dagar sedan dess! Och hvarför hördes icke Tokta Ahun af?
Då vi skildes vid Anambaruin-gol hade han ju fått order
att möta oss här i tid. Hade han råkat ut för någon olycka
och aldrig kommit fram till Tjarkhlik? Eller hade han blifvit
bortkollrad af dessa vandrande sjöar, som förändra läge och
utseende år från år? När skulle vi få svar på alla dessa frågor
och när skulle den trassliga härfvan blifva utredd? Natten
utbredde sig så mörk och tigande omkring oss; svaga rök-
pelare stego upp från de döende eldarna.
Följande dag hunno vi en ny sjöstrand, där vassen växte
tät. Åter sänkte ett par änder sina vingar för Schagdurs bössa.
Jag red min gamla ökenkamel och hade ganska vidsträckt ut-
sikt. Nu hejdades vi af en smal vattenarm och återstoden af
dagen blef ett fåfängt irrande för att trassla oss ut ur den
labyrint af vatten, som snärjde oss på alla håll. Att helt enkelt
gå genom dessa grunda kanaler och träsk var omöjligt, ty
deras botten är dy, i hvilken man sjunker nästan lika ledigt
som i vatten. Vi lägrade som i en råttfälla. Blott i nordost,
hvarifrån vi kommit, hade vi fast mark.
På kvällen och natten bildade sig nya vattenarmar och
vi måste därför bryta upp tidigt för att icke på alla håll in-
strängas. Nog hade vi kunnat taga oss själfva ut, men ka-
melerna! Denna underliga salthaltiga slammark är hård som
tegel då den är torr, men mjuk som äppelmos, då den öfver-
svämmas.
Sålunda hade vi intet annat val än att vända om. Vid
en bred vattenarm sågo vi åter Khodai Kullus spår; han hade
tydligen simmat öfver, ty spåret försvann vid själfva vatten-
brynet. Han hade nu varit borta i fem dagar. Kanske han
låg afdomnad vid någon strand och väntade på hjälp.
Den 23 mars bar det vidare mot NO; de förrädiska, ny-
bildade sjöarna sträckte alltjämt ut sig åt detta håll. Trakten var
14. — Tibetanska äfventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
