Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kritiska situationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 0 TIBETANSKA ÄFVKNTYR
steril. Jag gick långt i förväg. Det förvånade mig icke längre
att mina tjänare icke kunde orientera sig här. Verkligheten
öfverensstämde icke alls med den beskrifning jag gifvit dem.
De nya sjöarna hade dragit oss ett farligt streck i räkningen,
men det var högst intressant att lära känna dem; de bevisade
att Kara-koschun sökte återvända till Lop-nors gamla bädd.
Trött och orolig stannade jag vid en punkt där vatten-
armen smalnade till 7 m. bredd för att strax därpå åter ut-
falla i en mindre sjö. Jag inväntade de andra. Bottnen bestod
af blålera och skulle bära kamelerna. Dock ville jag icke föra
dem öfver förrän Schagdur fått rekognoscera i norr för att
se om stängande vattenytor voro inom synhåll. Efter en god
stund dök han upp vid östra stranden af den lilla sjön och
gjorde de vildaste åtbörder åt oss att komma dit. Jag före-
drog dock att afvakta muntligt besked, hvarför Schagdur lade
benen på ryggen, och då han, med andan i halsen, var inom
hörhåll, pekade han åt SV och ropade: »Ryttare, ryttare!»
I ett moln af damm syntes två beridna män, som nalkades
oss allt hvad hästarna förmådde. Schagdur hade vid den punkt,
där han vinkat åt oss, sett alldeles färska spår af fem hästar
och ett par minuter senare hade han fått ögonen på ryttarna.
Jag släppte dem icke ur kikaren, jag var rof för den lifligaste
spänning; hvad bud skulle de bära till oss, då vi nu döko
upp ur öknarnas djup. Ännu några minuter och vi igenkänna
Tokta Ahun och — och–––-är det möjligt — Tjernoff!
Aldrig har jag åter mött en trotjänare med större värme
och glädje än i denna middagsstund. Min förträfflige kosack
var också så glad att han darrade och hans kinder glödde
af ifver; han längtade att få berätta om allt och han visste
ätt jag nu genom honom åter skulle få fatt i den afklippta
tråden och åter komma i beröring med den yttre världen, från
hvilken jag i öfver ett halft år varit fullständigt afskuren.
Den fråga som jag först af allt ville ha svar på var: »hur
är det möjligt att du, Tjernoff, kan vara här?» Han berättade
då, att han och Sirkin knappt uppehållit sig ett par månader
i Kaschgar förrän ett telegram anländt till generalkonsul Petrov-
skij med befallning i kejsarens namn att de båda kosackerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
