Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kritiska situationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 2 TIBETANSKA ÄFVF.NTYR
var. Stärkt af detta mål hade han orkat gå i två dagar till
och slutligen funnit de våra.
Khodai Kullu fick en extra belöning i silfver för sitt visade
mod och sin rådighet. Han försäkrade helt lugnt att han hela
tiden varit fast besluten att icke vända om förr än han utfört
min befallning, om det så också skulle kosta honom lifvet.
Allt sedan han dödat den vilda kamelen hade hans anseende
stigit, men nu kallades han aldrig för annat än »batir» eller
hjälten. Sådana karlar skall man ha!
Emellertid hade han under sitt sökande också träffat på
Fajsullahs spår och funnit att denne dragit iväg åt orätt håll,
rakt inåt öknen igen. Så fort Tokta Ahun fått höra detta
skickade han från Kum-tjappgan och Abdal ut två hjälp-
expeditioner med åsnor, bärande proviant och vatten. Jag hyste
den lifligaste oro för Fajsullah, han hade ju alla de gamla
skulpturerna och alla fotografiska plåtarna m. m. i sina kistor!
Efter två dagars hvila begåfvo vi oss till hyddan, dit vi
hade fyra dagsmarscher. Det märkvärdigaste af allt var, att
vid den punkt där vi vändt om och hållit på att öfversvämmas
af vatten, hade vi blott tre kilometer till räddningspartiets läger!
Men mellan våra lägerplatser utgingo nya vattenarmar och sjöar
från Kara-koschun mot norr och bildade midt i öknen en an-
senlig sjö, som vi nu måste kringgå — alltså fyra dagsmarscher
för att avancera tre kilometer!
Äfven där rastade vi och gjorde ett par härliga kanot-
färder innan vi slutligen begåfvo oss till Ak-kölls strand, där
Numet Bek, en af våra gamla vänner, mötte oss med det
glada budskapet att Fajsullah var räddad och väntade oss i
Abdal. Sent på kvällen intogo vi vid stranden vår supé midt
i värsta myggdansen. Ändtligen hördes sjöfolkets prat och
plaskandet af åror, och fem kanoter kommo och hämtade oss
för att uppför Tarim föra oss till Abdal. Det var en af dessa
tjusande och oförgätliga månskensfärder öfver stilla, blanka
vatten, i venetiansk stämning, som jag företagit ett par gånger
förut på dessa fridfulla vattenvägar. Vid Abdal möttes vi af
vilda hundskall, som dock snart förbyttes i glädjetjut då
Jolldasch, Malenki och Maltjik kände igen oss. Fajsullah och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
