Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kritiska situationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITISKA SITUATIONER 2 I J
hans båda kamrater mådde utmärkt, men tyckte att det var
ett vådligt uppdrag jag gifvit dem då vi skildes vid Lou-lans
ruiner. Väl hade de lyckligt korsat öknen, men vid de ny-
bildade sjöarna hade de totalt tappat hufvudet. Fajsullah kände,
såsom naturligt var, icke alls igen sig från föregående året;
han trodde också att kompassen var en fördubblad skälm, som
man gjorde bäst i att begrafva djupast i en kista. Alltnog,
de lämnade dessa förrädiska sjöar och gjorde en väldig lof
inåt öknen och hamnade, utpinade och förbi, i närheten af Tarim.
Alla tre hästarna dogo på kuppen och männen hade i ett par
veckor lefvat uteslutande på de stupade djurens kött.
Nu voro alla våra utståndna mödor glömda, nu voro alla
glada igen, gubbarna snyftade af rörelse då vi talade om våra
öden vid en väldig brasa i det fria. Hvad gjorde det nu
att det vid flera tillfällen sett så mörkt och dystert ut och att
jag nästan tviflat på möjligheten att denna tilltrasslade härfva
någonsin skulle reda ut sig igen. Nu låg framtiden åter så
ljus och vänlig framför oss, nu sken månen klarare än någonsin
och säkert är att vi på länge icke sofvit så godt.
Efter ett par dagars hvila bröto vi upp till Tjarkhlik och
lämnade då för godt Tarim och dess sjöar. Jag kan icke
tänka på dessa fjärran orter i öknens djup utan en känsla af
vemod och längtan att en gång få återse dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
