Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Arka-tag i snöstorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARKA-TAG I SNÖSTORM
Nu visar han åter sin gråa päls hitom sänkan och fortsätter
sin lugna gång mot döden. Pang! Tre skott smälla som
om de vant ett, Nalle sätter af i vild galopp uppför sluttningen
ofvanför lägret, hästar höllos i beredskap, kosackerna efte" i
karriar, en ny salva ekar i bergen och besten rullar som en
boll utför branten.
Sedan han bhfvit förevigad på en plåt i så lef-vande situa-
tion som möjligt, preparerades skelettet ut. I magen hade
han en del örter och ett nyligen förtärdt murmeldjur Detta
hade. han slukat med hull och hår och gått tillväga på följande
knepiga sätt för att göra anrättningen så delikat som möjligt
och för att få den att fogligt slinka ner. Han hade flått sitt
offer anda ut 1 tassarna, förtärt kroppen och benen för sig
och sedan rullat ihop skinnet till en boll, med håret inåt och
svalt hela anrättningen i ett tag.
Följande dag rådde hård snöstorm, verkliga drifvor hopade
sig i och omkring vår luftiga lägerstad, och vi kunde icke bryta
upp. Men nasta dag var vädret härligt, snön knarrade och
gnisslade under kamelernas trampdynor, vi korsade ett pass
och funno på dess andra sida en liten sjö där lägret XVIII upp-
slogs pa 4733 m. höjd. De ännu öfverlefvande åsnorna voro
nu i så miserabel kondition att vi icke kunde släpa dem med
oss längre. Dovlet fick afsked med hederlig vedergällning och
lomade af norrut igen med sina fem åsnedrifvare och tre af
mina tjänare, som kasserades, emedan de ej behöfdes mer och
dessutom visat sig mindre dugliga.
Starkt decimerade tågade vi den 21 mot allt högre regioner.
Vår gamla dödsfiende Arka-tag lurade framför oss och vi skulle
snart åter storma dess mördande förskansningar. Dalen steg
långsamt, dess botten var hård och glest gräsbevuxen. Gräs,
ja! Ni tänker er kanske en saftig grönskande äng? Nej, det
är små tumshöga, gula, hårda strån, mera liknande taggar, som
vi kalla för gräs. Akta er för att med tunna pantalonger sätta
er i en backe där sådant gräs växer, ni får rysligt brådtom
att komma upp igen. Detta är den enda näring som bjudes
våra djur i detta ogästvänliga land.
Två antiloper stupa för Schagdurs och Sirkins kulor. I
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
