Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Arka-tag i snöstorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 TIBETANSKA ÄFVENTYR
galopp rider den senare fram för att bärga sitt byte, men
innan han hunnit så långt stupar hans häst, slår öfver och
ryttaren slungas öfver hans hufvud och rullar några hvarf
på marken. Hästen låg stendöd vare sig han nu knäckt nacken
eller fått slag. Sirkin kom mycket nedslagen tillbaka för att
skaffa sig en ny häst. Han hade öfverhopat den stupade med
alla upptänkliga omsorger; det var en sådan där bredhalsad
kroknos med kraftig bringa och yfvig svans, som man ser
på bataljtaflor från Karl XI :s tid.
En kamel, som med rätta afskydde allt hvad pass hette,
så passgångare han var, blef efter och Turdu Baj stannade
hos honom och kom på kvällen ensam till lägret. På morgonen
befallde jag två man gå tillbaka och slakta honom om han ej
kunde förmås att följa dem. Äfven de återvände ensamma
och först flera dagar senare fick jag veta att de lämnat honom
lefvande, emedan han som de sade var alldeles frisk och de
icke kunde förmå sig att döda honom. Jag hoppas att han
hade förstånd nog att i karavanens spår hitta hem till sina
fredliga betesfält.
Här uppe fanns intet tecken till bete mer. Sedan vi blifvit
af med åsnorna var vår last bra tung och vi misshushållade
därför betänkligt på förråden. Hvar och en af kamelerna fick
hvarje kväll en stor hvetebulle. Lasten måste ovillkorligen
minskas och hellre än att lämna något efter oss, stoppade vi
det i kamelerna. Min Artan, som jag ridit i öknarna sjuknade
här i något slags stelkramp; hela min kväll gick åt för att ge
honom massage. Det är besvärligt att ge kameler massage
på 5000 meters höjd, men Artan blef pigg igen och var en
af de sista nio som nådde Ladak. Han gick alltid först i
karavanen och bar kring halsen en af de största klockorna.
Och för hvarje gång hans klocka klämtade sitt dofva dångdång
visste jag att vi kommit ett steg närmare målet.
Den 22 juni blef det tidigt oro i lägret, ty nu skulle storm-
löpningen pröfvas mot Arka-tags höjder. Det långa tåget bör-
jade sakta röra sig upp mot det rekognoscerade passet. Knappt
ett stenkast från lägret lade sig en af kamelerna. Bördan lyftes
af och han skulle ledas fri och ledig, men föll åter handlöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
