Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Arka-tag i snöstorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 TIBETANSKA ÄFVENTYR
nu har jag räknat 30 af de 34 kamelerna. Ett par hade aldrig
orkat fram till den egentliga passtigningen, ett par stupade
nära passet. Bland de saknade var den äldsta ungen och hans
moder; väl att de åtminstone fingo följas åt i döden. Hästarna
mulåsnorna och fåren stodo utmärkt på sig.
Södra sluttningen af Arka-tag var en enda flack lervälling,
aär vi måste gå i sicksack och omvägar för att ej fastna i
dyn; icke kunde man lägra här, ehuru alla voro dödströtta,
lägret skulle ha uppslukats under natten med kistor och allt.
Ännu efter skymningen kunde de hvita, hemska bergen skåda
ned öfver vårt mödosamma tåg. Vi sökte blott efter en torr
plätt, lagom stor för lägret; på bete och bränsle tänkte ingen,
hvem söker efter sådant här uppe på gränsen mot den änd-
lösa, tomma rymden! Slutligen funno vi en hård grusbacke
och kamperade.
Turdu Baj och flera andra män saknades och kommo sent
på kvällen till lägret efter att ha kvarlämnat fyra kameler. I
dagbräckningen begåfvo de sig till dem igen med några hästar,
för att söka rädda dem, i annat fall bärga blott deras bördor
och halmen i deras packsadlar. De voro dock förbi, en hade
själfdött och låg kall och stel under passet. De offras ej
förr än det är klart att deras tid är ute. Då är det knif-
klingan som klipper af deras lifstråd och befriar dem från
att lida mera. Och sedan vargarna förtärt köttet, skola deras
ben hvitna bland gruset i dalen.
Fem kameler på en dag! På en enda marsch hade kara-
vanens kärntrupp minskats med en sjundedel och bördorna
skulle bli allt för tunga för de öfverlefvande. Jag lät dem
därför äta så mycket majs och mjöl de orkade. Och därpå
tillryggalade vi knappt en mil till en dräglig lägerplats där vi
skulle hvila ut efter de senaste strapatserna. En häst, som
var utan synbar skavank, dog knall och fall mellan tälten. Det
tycktes som hade redan det skede börjat då knappt en dag
förgår utan att något af djuren stupar. Med ledning af skeletten
skulle man kunna följa karavanens route; en sorglig väg där
milstenarna utgöras af hvitnade ben! Det gällde att vårda
djuren med största ömhet och Turdu Baj var outtröttlig i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
