Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. De första tibetanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA T1BETANERNA
247
följa vårt spår, som icke så snart borde kunna utplånas. Där
markens beskaffenhet lät ana en sådan eventualitet skulle vi
för säkerhets skull uppresa stenkummel. Åtta kamelbördor
nästan uteslutande proviant, kvarlämnades likaledes och skulle
rättvist fördelas på de elfva kamelerna. Fullt lämpligt var det
väl ej att just då vi nalkades bebodda, kanske fientliga trakter,
dela vår styrka, men det var nödvändigt, och äfven eftertruppen
var väl beväpnad.
Det kändes rätt underligt att säga farväl åt de våra på
morgonen den 10 juli. Regn, hagel och snö hade smattrat
i backarna nästan oafbrutet i två dagar, bördorna blefvo där-
igenom tyngre, tält och djur sura och illaluktande, marken
blöt och mjuk. Det öfvergifna lägret såg hopplöst eländigt
ut i väta och smuts, med de elfva kamelerna liggande här och
hvar bland kullarna, föraktande det usla bete som bjöds. Men
Tjernoff och hans män voro icke ledsna, de skulle nog klara
sig. Skulle vi någonsin träffas mer? Det var åtminstone ganska
osäkert, ty vid ankomsten till hufvudkvarteret, som borde upp-
slås bland friska beten, skulle eftertruppen icke finna mig och
de båda andra Lassapilgrimerna, och frågan var just om vi
någonsin skulle komma tillbaka från det äfventyret.
Nu bröto vi upp i hällande regn, efter ett varmt farväl.
Det öfvergifna lägret med dess fuktiga rökpelare försvann snart
bakom en bergås. Med Lama red jag i förväg. Vi voro plask
våta innan den efterlängtade solen tittade fram, men vi hade
icke väl torkat förr än vi fingo oss en ny öfversköljning. Efter
23 kilometers ridt funno vi en lämplig lägerplats där vi slogo
oss ned och inväntade karavanen. Under tiden passade himlen
på att blöta ner oss igen. Jag svepte in mig i en kamelhårs-
filt som alltid låg hoprullad bakom min ungerska fältsadel.
Lama lät det regna och satt med filosofiskt lugn och lät de
108 pärlorna i sitt radband glida mellan fingrarna, allt under
det att han mumlade den heliga formeln »on mane padme
hum» — o, lotusblommans juvel.
På vägen sköto Sirkin och Schagdur hvar sin jak och två
män blefvo efter för att bärga de bästa bitarna. Betet var
här knapphändigt och utgjordes af gles mossa och vildlök-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
