Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. De första tibetanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA ÄFVENTYR
Denna sistnämnda ört var mycket omtyckt af alla. Den an-
vändes till min soppa och mina eviga kotletter, muselmanerna
åto den rå, och kamelerna sleto med glupskhet i dess saftiga
stänglar. Där den växte ymnigare än vanligt plägade Turdu
Baj äfven under marsch stanna en stund för att gifva kame-
lerna tid att taga till bästa däraf.
Äfven följande dag bjöd på mera nederbörd än vi egentligen
behöfde. Åskan dundrade i dalarna, åtföljd af regn och hagel-
skurar. Hästarna bli oroliga och skygga, kamelerna försöka
att placera sig i lä om hvarandra, hvilket bringar bördorna
i oordning. Man blir våt och klabbig, det rinner från mössa
och ärmar, det kippar i filtstöflarna. Vid första uppehåll rasta
vi en stund för att ordna tåget. Bergryggarna omkring oss,
där nederbörden fallit i form af snö, tyckas bestrukna med
den mest bländhvita oljefärg. Jag vill icke skryta med att
det är så odeladt behagligt att krypa in i den fuktiga bädden
på den gyttjevåta marken, då ändtligen natten skänker oss sin
ro efter dagens mödor.
Oaktadt allt regnet — som ju tränger in i marken, hade
vi svårt att hitta dricksvatten till kvällen. En göl där vi lägrade
befanns vara bittert salt. Med ett par kopparkannor begaf sig
Schagdur ut för att söka en källa. Efter en stund kom han
tillbaka i vildaste fart och ganska uppskakad. Han hade blifvit
öfverfallen af en varg, som två gånger rusat på honom, all-
deles inpå lifvet och han hade ingenting annat än kannorna
att försvara sig med. Nu skulle han hämta sin bössa för att
i sällskap med Sirkin gifva gråben betalt för gammal ost. Vi
sågo vargen springa, nästan hvit och lurfvig, på krönet af en
närbelägen kulle, men han fann rådligast att taga till flykten.
Uppför låga bergåsar, genom dalar och öfver salta vatten-
drag bar det vidare mot SO. På sluttningen till höger om
vår route gick en stor jaktjur ensam i bet. Det ansågs onödigt
att taga hans lif, men litet frispektakel skulle han ändå få
bjuda kosackerna på, och därför hetsade de hundarna på honom.
Dessa omringade honom under vilda språng och skällde så att
det fastnade i halsen på dem, men de höllo sig på vederbörligt
afstånd. Blott Jolldasch, den skälmen, nafsade honom då och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
