Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. De första tibetanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA TIBETANERNA 7 j ,
då i sidofransarna, medan han var upptagen med att söka spetsa
Jollbars på sina horn. Han dansade omkring med sina an-
gripare så att jorden yrde om honom, han flåsade och fnös
och lyfte sin plymagerade svans i vädret. Så kom Turdu Baj
med dödsdomen. Vi behöfde mera kött, förklarade han. Två
kulor hveno genom luften, men jaken reagerade icke i ringaste
mån vare sig mot dem -eller de ekande skotten. Han stod
orörlig några sekunder, men då hundarna åter i samlad trupp
rusade till storms, blef han arg, gjorde ett par vilda skutt
efter dem utför branten och jag, som stod med stora fotografi-
apparaten på blott ett par tiotal meters afstånd, tyckte det
började se betänkligt ut. Det var dock icke så farligt, jaken
stupade, rullade ett hvarf utför branten och blef liggande
stendöd.
De sista dagarna hade vi i söder sett en väldig bergs-
kedja, hvars snöhöljda toppar då och då skymtade fram mellan
mindre, skymmande kullar. Till hvarje pris måste vi öfver
denna kedja, ty först på dess södra sida kunde vi vänta att
finna godt bete, och först där borde spår af människor finnas.
Vi spanade redan efter någon lämplig insänkning i denna otäcka
kedjas kam, några himlastormande pass skulle vi icke längre
orka öfver. Den 15 juli redo vi öfver en väldig flod, delad
i en mängd armar. Kullarna på dess vänstra strand voro all-
deles svartprickiga af jakar — 75 stycken kunde räknas. I
en annan riktning syntes hvad vi togo för en ensam vandrare.
Genast kommenderades halt. Med kikaren mönstrades denna
gåtlika figur. Lama försäkrade att det var en tibetan som var
ute och samlade jakgödsel. Månne jakarna voro tama? Hur
det var så hade emellertid dessa fått korn på karavanen och
drogo sig i god ordning tillbaka. Och den ensamme vand-
raren var helt enkelt en kulan som vi sett i förkortning.
Ett stycke längre fram inträffade följande lilla episod.
Jollbars hade fått upp en harunge, som nog blifvit illa åt-
gången om han icke i sista ögonblicket och efter många fint-
liga och snabba kast, lyckats slinka ned i en liten jordkula.
Schagdur halade fram honom, band honom i sin halsduk och
vi smekte den lilla rädda stackaren. Då hela karavanen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
