Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. De första tibetanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 TIBETANSKA ÄFVENTYR
alla hundarna gått förbi, släppte jag haren, som helt förvånad
öfver att hafva kommit undan för så godt pris, i glada språng
skuttade bort öfver steppen. Så långt hann han dock ej, innan
en falk, som vi ej sett, slog ned som en pil öfver sitt offer.
Schagdur skyndade dit för att söka rädda sin skyddsling. Då
lämnade falken sitt rof med utpickade ögon och i dödsryck-
ningar. Det var tydligen harens öde att ändå sluta sin dag
i Jollbars’ mage.
Lägret XXXVIII uppslogs på vänstra stranden af en ny
älf. Turdu Baj och Hamra Kul fingo i uppdrag att rekognoscera
uppåt dalen för att se om den ledde till ett skapligt pass. Vi
hade sålunda rastedag den 16 juli och jag satt och arbetade i
allsköns ro i mitt tält, då skrik och rop hördes, och förföljd
af Sirkin och Schagdur syntes en stor björn komma luffande
mot lägret. I tid varsnade han faran, kastade åt sidan, plum-
sade öfver älfven, så att vattnet skummade och forsade omkring
honom, klättrade upp på andra strandens terrass och fortsatte
sin flykt, alltjämt med de båda beridna kosackerna hack i häl
efter sig. Den vilda jakten hade knappt rusat förbi förrän
ett skott smällde från Tjerdons tält. En stor och gammal
hvitgrå varg hade varit alltför närgången och fått sitt baneskott.
När ändtligen kosackerna återvände i starkt traf, syntes det
på deras uppsyn att de hade något viktigt att meddela. Björnen
hade undkommit, men under förföljandet hade de råkat rakt
i famnen på ett tibetanskt läger. En man, beväpnad med bössa,
hade skyndsamt gömt sig bakom en kulle; hans tjugu jakar
och några hästar betade i närheten. Kosackerna redo då genast
hem för att rapportera. Lama blef mycket häpen, den farliga
och obevekliga verkligheten ryckte honom inpå lifvet; så länge
vi icke sett människospår, hade hela min plan förefallit honom
något sväfvande, men nu var det annorlunda, nu hade vi de
första tibetanerna alldeles inpå oss, nu måste vi göra oss i
ordning, om den vanvettiga ridten mot Lassa öfverhufvud skulle
bringas i verkställighet. Kanske kulanen vi sågo i går ändå
verkligen var en man — ett varsel att vi icke hade långt kvar
till mänskliga boningar hade han i alla händelser varit.
En kort rådplägning följde, men här var tydligen ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
