Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. De första tibetanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 TIBETANSKA ÄFVENTYIl
bli vår undergång att låta lura oss ned i denna råttfälla, ty
under middagen skulle floden svälla och om vi så tvingades
att vända om, så skulle vi möta högvattnet från glaciärerna
och helt enkelt dränkas som kattor.
Alltså helt om hela vägen och så upp genom biflodens
dal, som kom från ett annat pass. Vid dess fot hade vi fått
nog för dagen, helst som det stormade och haglade alltjämt.
För att skona eftertruppen från denna extra promenad, upp-
restes flera vägledande kummel.
Mot aftonen klarnade himlen, jag låg och rökte min pipa
på bädden och betraktade kamelerna, som med änglars tåla-
mod sökte efter gräs. Solen sjunker och färgar skyarna brun-
röda och i skymningen smattra åter tunga regndroppar mot
jurtets redan våta filtar.
Följande morgon behöfde jag, i sällskap med Lama, dryga
två timmar för att nå detta ohyggliga pass och i två timmar
fingo vi där uppe vänta på karavanen. Den elakaste fantasi
kan icke utfundera en mera vidrig terräng. Djuren sjunka i
gröten för hvarje steg. Regn och hagel omväxla för att göra
marken ändå mera blöt. Vi nalkas trakter som uppsamla neder-
börden från vinddrifna moln, hvilka hafva sitt hem i Indiska
Oceanen. Den kolossala höjden, den otäcka väderleken, den
ganska branta stigningen och den lösa marken, allt detta i
förening är nog för att förstöra hvilken karavan som helst.
Den södra sluttningen var sju resor värre. En lots går
i förväg, ledande sin häst och pröfvande marken. Turdu Baj
skyndar sig för att kamelerna icke skola hinna sjunka så djupt.
Det båtar dock föga, ett vrålande höres, en lina har spänts
och brustit och en kamel håller på att sjunka. Någon leder
de andra vidare medan alla de öfriga männen skynda att rädda
den förolyckade, hvars börda kastas af honom i gyttjan under
det att han själf med förenade krafter dragés upp. Kamelerna
sjunka till knäna och groparna falla genast ihop efter stegen.
Regnet skvalar ned och de skymningstunga molnen låta ingen-
städes ana en ljusning. En mulåsna har gått ned sig och
stupat och kan endast med ytterlig ansträngning räddas. Vi
hafva hela lass af dy ända långt upp på stöfvelskaften. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
