Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Uppbrottet mot Lassa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPBROTTET MOT LASSA 2ÖI
Det gick i en fart att få på sig kläderna och inom några
minuter var jag en fullfjädrad mongol. Den mörkröda lång-
rocken satt mjukt och behagligt, kring lifvet hade jag en gul
gördel och på hufvudet en liten gul mössa med uppvikna
snibbar. Redan i ett par veckor hade jag gjort mig hemma-
stadd i de klumpiga mongolstöflingarna, som på grund af sina
uppnosiga tåspetsar och tjocka sulor visat sig särdeles lämp-
liga i mjuk och fuktig terräng. Till och med min höga mongol-
sadel med sin stomme af trä och sin mjuka sadeldyna kändes
bekväm och de breda, i korta remmar fästade stigbyglarna gåfvo
knäna en lagom böjning. Bakom sadeln låg min gula fårskinns-
päls fastsurrad — den behöfdes icke nu, ty solen sken vänligt
och varmt.
Vår lilla karavan ordnades, vi sutto till häst och redo bort.
Nog kunde de beskedliga muselmanerna låtit bli att gråta
och jämra sig, det påminner tillräckligt om en begrafning ändå,
tänkte jag. Förmodligen fruktade de att vi aldrig skulle träffas
mer. Själf tviflade jag icke på den mäktiga hand som ledt
mina steg genom öknar och öfver berg under så många år
af ensliga vandringar i det stora Asien. Schagdur njöt af med-
vetandet att vi nu verkligen voro på väg och Lama satt lugn
som en filbunke fastgjuten i sin sadel. Jag frågade om han
ännu tvekade och kanske föredrog att stanna hos Sirkin och
Tjerdon. Nej, om det också kostade hans lif skulle han nu
med. Jag red min präktiga hvita häst, som var vid yppersta
kondition, Schagdur en likaledes förträfflig gul häst och Lama
den lilla mulåsnan Gulöra, som en gång hållit på att krepera
men nu hörde till våra bästa djur. Malenki och Jollbars hörde
till truppen, de andra hundarna höllos bundna och Jolldasch
tjöt ömkligt då han fann sig så trolöst öfvergifven af sin herre
och husbonde. Ördek var med för att vakta våra djur den
första natten.
Du som läser denna bok, undrar väl hvarför jag egent-
ligen kastade mig i den hvirfvel af okända faror, hvarmed en
ridt till Lassa ovillkorligen måste vara förbunden. Allt sedan
pater Hucs besök — likaledes i förklädnad i den heliga
staden, hade tibetanerna ängsligt bevakat sitt land mot euro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
