Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Uppbrottet mot Lassa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 TIBETANSKA ÄFVENTYR
peiska påhälsningar. Amerikanaren Rockhill hade förklädd till
vandrande lama två gånger förgäfves försökt att nå fram.
Bonvalot och prins Henrik af Orléans, Dutreuil de Rhins och
Grenard, Littledale, Bower och flera andra, för att icke tala
om Prschevalskij och Kosloff, hade gjort samma försök, men
alltid på det mest energiska sätt blifvit afvisade. Då det nu
ingick i mitt reseprogram att geografiskt undersöka och kart-
lägga så stora delar af det okända Tibet som möjligt, och
då jag därvid skulle befinna mig på icke allt för stort afstånd
från den heliga hufvudstaden, kunde jag icke afstå från detta
i och för sig vanvettiga företag. Du frågar hvad jag ville
vinna därpå! Kanske tillfället att kunna gifva en bild af Lassa,
en plankarta öfver staden och dess tempel? Nej denna stad
är i alla afseenden vida bättre känd än någon annan stad i
det innersta Asien, just därför att den så länge varit föremål
för européernas nyfikenhet. Ryssarna hafva skickat dit burjater,
engelsmännen punditer, så väl de ene som de andre kunniga
och skolade män, försedda med de yppersta instrument och
vi äga därför grundliga beskrifningar och plankartor och veta
huru lifvet rör sig i lamaismens Rom, Jerusalem och Mekka.
Nå, hvad i all rimlighets namn, hade du då där att göra,
frågar ni? Det var väl vilden eller den forne vikingen som
vaknade i mig, jag längtade oemotståndligt efter ett äfventyr,
jag ville efter allt lugnet i öknarna kasta mig i en situation
där lifvet skulle hänga på ett hår, intrassla mig så djupt i
lifsfarliga situationer att det för hvarje dag skulle bli allt svårare
att trassla mig ut igen. Det kanske är ett stort fel hos mig,
men jag kan icke hjälpa att jag njuter mer af en prekär och
farlig situation än af en lugn och säker. En seger som man
tillkämpar sig genom svårigheter är dyrbarare än en annan,
och lifvet är mer värdt i dens ögon, som känner att han löper
fara att när som helst mista det. Allt detta lockade mig oemot-
ståndligt, jag ville stålsätta mina nerver och visa att jag vågade
med blott två följeslagare rida rakt in i högen af tibetaner
och icke vika förr än man i vår väg reste absolut oöfverstigliga
hinder. Och om detta skedde skulle jag med orubbligt jämn-
mod vända om, ty då skulle jag hafva tillfredsställt min ambi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
