Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Tibetanska nomader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 TIBETANSKA ÄFVENTYR
nämste af oss, de fingo icke visa mig ett spår af vördnad,
jag skulle tvärtom behandlas som en dräng. Ryska fick icke
talas, blott mongoliska skulle hädanefter komma öfver våra
läppar. Vi spelade våra roller utmärkt; till en början bjöd
det väl Schagdur emot att befalla mig gå och plocka gödsel
men efter ett par dagar gick allt som en dans.
Sedan jag nu utfört mina åligganden till chefens belåtenhet,
tog jag en grundlig och välbehöflig lur och sof hårdt ända
till klockan 8, då det var mörkt omkring mig och de andra två
voro ute och samlade in djuren. I ännu en timme fingo dessa
gå lösa i bet helt nära tältet. Därpå bundos de utmed ett
mellan två pluggar spändt rep och följande lägerplan fast-
slogs nu och för framtiden. Djuren tjudrades alltid i lä om
tältets ena ingång, som åt detta håll stod vidöppen. Så fort
det mörknade fick lägerelden slockna, kistor, kökskärl och sadlar
flyttades in. Jollbars bands i lä om tjudringen och från honom
kunde man alltså vänta den första varningssignalen. Den lurfvige
Malenki hölls bunden ett stycke utanför tältets slutna kortsida.
Natten indelades i tre väkter, 9—12, 12—3 och 3—6, och van-
ligen tog jag den första och Lama den sista.
Schagdur och Lama föreföllo denna kväll ovanligt dystra
och då jag frågade hvad det var åt dem, berättade de att
de medan jag sof sett tre ryttare, som österifrån nalkats vårt
läger, stannat och rådgjort vid en kulle och sedan försvunnit
i terrängen för att icke visa sig mer. Deras beteende föreföll
högst misstänkt; de inväntade tydligen natten för att göra en
kupp. Vi hade klart för oss att vi voro omgifna af spioner
och ridande spejarpatruller, men om dessa iakttogo oss på
eget initiativ eller på högre befallning, kunde vi naturligtvis
icke veta.
Redan före klockan 9 sofvo mina gossar och snarkade
ljufligt, trötta som de voro efter den förra nattens ansträng-
ningar. Själf hade jag min första nattvakt och vankade af
och an, än nära, än på något afstånd från tältet. Att hålla
sig vaken var ingen konst, när som helst kunde man vänta ett
öfverfall. Minuterna skredo så långsamt. Jollbars tjöt af glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
