Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Tibetanska nomader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA NOMADER 271
för livar gång jag hälsade på hos honom, och Malenki viftade
på svansen då det var hans tur.
Det hade regnat i flera repriser under dagen, och nu på
aftonen öfverdrogs himlen af ramsvarta moln, som inifrån upp-
lystes af ljungande blixtar under det att åskan dånade rundt
omkring oss. Regnet piskade i marken och störtade ned i hela
floder, det smattrade och smällde mot tältet, som hotade att
falla ihop likt en trasa. Därinne blef allting vått, ty ett fint
stänk, likt duschen från en eau-de-cologne-flaska trängde genom
duken. De sofvande bekymrade sig icke därom, kröpo blott
bättre in under sina pälsar och fortforo att draga sina timmer-
stockar. Regndropparna klingade och trummade mot en kastrull
som stod ute, hundarna morra doft, hästar och mulor klatscha
med svansarna när regnet kittlar deras sidor.
Jag tände lyktan och satt och skref i tältöppningen, men
vid minsta misstänkta ljud gjorde jag en rond igen. O, dessa
dystra nätter, dessa ändlösa timmar! Aldrig skall jag glömma
mina ensamma vandringar mellan Malenki och Jollbars! Af
månskenet hade jag icke mycken nytta, molnen voro hopplöst
kompakta, dock skönjes en svag, diffus ljusning som gör att
djuren afteckna sig svartare än natten bakom dem.
Ett långdraget, klagande ljud når mina öron, dock knappt
hörbart på grund af regnets entoniga fallande. Skola tibeta-
rierna börja att tjuta som hyenor, likt det tangutiska röfvarband
som 1896 förföljde mig i närheten af den Blåa ’sjön! Jag
skyndar ut med revolvern under kappan, stannar, lyssnar, väntar
en stund i vätan; samma ljud höres åter, ack, det är blott
Jollbars som är missnöjd med vädret. Och nästa gång är det
en aflägsen åskskräll eller en oskyldig svansklatsch som kom-
mer mig att ofrivilligt rycka till. Att röka lönar sig ej, allt
är genomvått. Mulorna stå och sofva och deras enformiga
andning verkar söfvande. Äfven mina ögonlock börja bli tunga
men jag skulle ha föraktat mig själf som en hund om någon
öfverraskat mig insomnad.
Klockan 14 12 ströfvade jag omkring i mörkret fast be-
sluten att icke gå in i tältet förr än midnattstimmen slagit och
min befrielse var inne. Och då min väkt var förliden slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
