Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Tibetanska nomader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 TIBETANSKA ÄFVENTYR
jag mig ned vid ljusstumpen, det rann om pälsen och kippade
bara jag rörde mig. Jag tyckte synd att väcka Schagdur, han
sof så hårdt och jag hade just öfvertalat mig själf att förkorta
hans väkt med en halftimme, då hundarna började skälla ur-
sinnigt. Lama vaknade och skyndade ut med sitt gevär, jag
släckte lyktan och följde honom med revolvern. Vi smögo
åt det misstänkta hållet i lä; där hördes tydligt hästtramp och
i fjärran hundskall. Tibetanska ryttare bespejade lägret på några
hundra meters afstånd. Lama fick gå tillbaka och med Schagdur
gick jag på åt lä, då och då stannande och lyssnande. Nu
hördes hästtrampet hastigt aflägsna sig; allt blef lugnt och
hundarna slutade att skälla. Sedan fick Schagdur vaka, och
vid ljudet af hans långsamma, klafsande steg somnade jag godt.
Redan klockan 5, då Lama purrade oss, gjorde vi oss i
ordning och bröto upp. Man känner sig däfven och ruskig
efter natten, som är obehaglig äfven för den som icke alls
är mörkrädd. Vi längtade efter solen, men dagen förblef dyster
och mulen och molnen hängde så tunga att man tyckte de
borde falla rakt ned. Esomoftast laddade de ur sig och gingo
så lågt att vi hade en känsla af att det var för »lågt i taket».
Vi rida allt djupare in i detta okända land och äro öfvertygade
om att förr eller senare skall något utomordentligt inträffa.
Och lika säkert är att vi äro bevakade, ehuru våra förföljare
icke visa sig, men sannolikt vänta de på ett lämpligt tillfälle.
I en dal låg kadavret af ett får. med sin börda bredvid
sig: salt, insydt i en säck. Tillika med jaken användes nämligen
fåret till transport i Tibet. På ett dominerande pass i en nu
totalt öfversnöad kedja reste sig ett kummel och allt härifrån
kunde vi följa en upptrampad och ganska sliten väg, hvars
riktning ledde mot Tengri-nor, sjön norr om Lassa.
På det 70 m. breda näset mellan två små sjöar upprestes
ånyo tältet. Efter de vanliga sysselsättningarna sofvo två af
oss; jag hörde hur regnet vräkte ned och kände hur det drop-
pade från tältduken. Redan klockan 8 tjudrades djuren, luften
var stilla, men regnet öste ned som om tusentals takrännor
varit riktade mot vårt läger. Regntiden var dock inne och
det skulle alltså reglementsenligt regna, vi hade ingen rättighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
