Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Tibetanska nomader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA NOMADER 275
visade oss till ett närbeläget svart nomadtält, där vi skulle få
de upplysningar vi begärde. På något afstånd därifrån lägrade vi.
Knappt var vår nya boningsort i ordning förrän Lama be-
gaf sig till det svarta tältet, där han fann två kvinnor och en
ung man — husets herre skulle snart komma tillbaka. De
bådo om ursäkt för att de på grund af helgdag icke kunde
sälja oss får, mjölk, fett och tsamba, men ville vi lugna oss
tills i morgon, skulle vi få hvad huset förmådde. Men livad
de alltid kunde gifva ett par fattiga mongoler var en säck torr
jakgödsel, som Lama nu kom knogande på. Medan vi sutto
och gjorde upp eld uppenbarade sig tältets herre i en backe,
där han på vederbörligt afstånd stannade och skärskådade oss.
Lama gick då och hämtade honom och utan krus slog han
sig ned vid elden, på våta marken.
Han kunde vara 40 år gammal denne vår förste tibetan
och hans namn var Sampo Singi. Hans ansikte var nästan
svart, skägglöst och skrynkligt; håret, ramsvart och smutsigt,
hängde i tofviga testar, ur hvilka regnvattnet droppade ned
på den säckliknande kappa han bar; stöflarna voro gjorda af
hvit filt (nu snarare svart) och i lifgördeln hängde tobakspung,
pipa och diverse utensilier, allt oerhördt smutsigt. Sampo Singi
var, som nästan alla tibetaner, barhufvad och barbent — så
när som på stöflarna. Han hade med andra ord inga panta-
longer. Det måtte vara rätt uppfriskande att afstå från detta
härliga plagg då man är ute och rider i regnväder! Oupphörligt
snöt han sig i fingrarna och det med sådan kläm att vi trodde
det höra till etiketten och började att göra sammaledes. Våra
mongoliska kärl ägnade han en i ögonenfallande kärlek, som
vi låtsade icke förstå. Mig visade han ingen särskild uppmärk-
samhet; jag var ju lika smutsig som han, sedan den sista
återstoden af elegans blifvit samvetsgrant bortsköljd af regnet.
Schagdur och Lama plägade snusa och Sampo Singi tog sig
också en grundlig pris, som framkallade en förtviflad nysning.
Att vi gapskrattade åt honom generade honom alls intet, han
frågade blott helt oskyldigt om vi hade peppar i vårt snus.
Ett tu tre röt Schagdur som en äkta kosackhetman åt mig:
»gå och drif in hästarna, pojke, och sitt inte här och gapa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
