Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Vi tränga åter fram mot söder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fruset villebråd.
XXVII.
Vi tränga åter fram mot söder.
F
yra dagsresor hade vi sällskap af eskorten hvars ledare
voro ovanligt hyggliga och artiga män, Solang Undy, Anna
Tsering och gubben Dakkje, och redan första aftonen voro
vi som barndomsvänner med dem. Till en början bevakades
vi strängt och hade ryttare både framför, bakom och på sidorna
om oss, och vid lägren ställde de sina tält alldeles inpå vårt,
men efterhand gafs oss allt större frihet. Visserligen var det
tråkigt att rida i sina egna spår, men eskorten roade oss ofantligt
och man tröttnade icke på att iakttaga dessa halfvilda bergsbor
med sina långa svarta gaffelförsedda muskedunder, sina spjut,
lansar och svärd. Ofta mötte vi små kavalleripatruller som
säkerligen rekognoscerat efter hufvudkaravanen och som ibland
sällade sig till vårt tåg. I detta figurerade också ett par äre-
vördiga lamas, som under ridterna sutto och snurrade med
sina »korles» eller bönekvarnar och i sjungande, söfvande rytm
rabblade sitt eviga »on mane padme hum».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
