Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Vi tränga åter fram mot söder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
]o8 TIBETANSKA ÄFVENTYR
eskorten, som vi lämnade just vid den punkt där vi träffat
Sampo Singi.
De fem dagsresor som ännu skilde oss från hufvudkvarteret
voro tunga och dystra och nätterna voro som vanligt värst
ty nu fingo vi vakta våra djur igen och vi saknade tibetanernä
som befriat oss från denna tunga tjänstgöring. Redan första
aftonen gaf en försmak af hvad som komma skulle. Hemska
moln drogo upp öfver bergen i sydost, brandgula och tjocka
som då det drar ihop sig till sandstorm i öknen. En rasande
blåst sopade öfver höglandet och det beckmörker som för-
orsakades af hagelbyarna gjorde natten ett par timmar längre
än vanligt. Hela natten hällregnade det och månen som varit
vår enda vän på bortvägen, visade sig icke nu. Jag skulle
ha den mellersta vakten och gick klockan 11 ut för att se
hur Schagdur hade det. Han satt midt i blötan och regnet
bland djuren och bad mig lyssna, ty han hörde just steg som
han trodde vara en människas. Jag gick åt det misstänkta
hållet och fann att det var den hederlige Malenki som ställt
till falskt alarm. Endast af ljudet kan man låta vägleda sig
en sådan natt, man skymtar icke sin egen hand då man håller
den framför ögonen. Behagligare blir icke situationen då vår
gode Lama, som ofta sker, börjar tala i sömnen och med kla-
gande stämma ropar Sirkins namn, som om han vore i nöd
och behöfde hjälp.
Jag valde nu en annan väg än på bortresan, för att få
se mer af landet. Detta gjorde dock att vi råkade upp i trassliga
berg med sumpig och förrädisk mark. En gång behöfde vi
flera timmar för att komma öfver en eländig kulle, där djuren
sjönko till buken. Man blir alldeles utsliten af nattvaket, de
langa marscherna och nederbörden. Den 18 augusti hade vi
dock under ett par timmar uppehållsväder och hvilade på en
kulle. Luften var då klar och stilla och temperaturen steg
ända till 19°; det kändes så hett att man kunde befara sol-
sting. Vi lågo rak långa och hvilade medan djuren betade.
Förfärligt trögt och tungt gick det att lämna denna vänliga
hviloplats, och knappt voro vi i gång igen förr än hagelstormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
